Galan -jag hissar och dissar
Mina Ryttargala-besök följer alltid samma mönster. Innan måste man fixa stallet och om jag hinner åker jag in och handlar något som jag behöver för att inte årets gala-outfit ska vara en exakt kopia av förra årets.
I år behövde jag ett par blanka pumps. Kom hem med ny klänning och lösögonfransar och lösnaglar också. Någon enstaka gång kan det vara kul att prova sånt där!
Ja och sen är jag ute och fodrar med blött hår och sen får jag jättebråttom att göra i ordning mig och så kör jag i rasande fart in till stan i alldeles för kalla kläder och försöker hitta parkering så nära som möjligt för att jag inte ska frysa ihjäl och få skoskav under promenaden dit.
Det är gödselstacken -duschen -galan.
I år var det tioårsjubileum. Det slog mig igår kväll att jag nog har lite gala-vana eftersom jag nu varit på sju av de totalt tio galorna.
15.30 Kliver ur duschen och ska göra mig fin. Trixar med lösögonfransarna och får till min oerhörda förvåning dit dem. Wow, det gör faktiskt skillnad!
16-tiden. Klämmer fast en serie lösnaglar modell “självhäftande”, dvs utan lim. Gillar inte lösnaglar, men eftersom naglarna inte precis är snygga efter helgens tappskokurs ville jag ändå ha det en kväll som denna.
17.15. Saga har kommit hem och ska absolut börja styla mig, blir försenad.
17.27 Sätter mig bakom ratten med gummistövlarna på, planerar att byta innan jag går ur bilen i stan. Vid brevlådorna upptäcker jag att en lösnagel har ramlat av. Men faan, får vända! Den ligger på hallmattan.
17.50 bensinlampan börjar lysa. Stannar och tankar. Medan jag tankar ser jag att två lösnaglar är borta! Tittar på marken bredvid bensinpumpen och där ligger de. Plockar upp dem från gatan och klämmer fast dem igen.
Känner mig djupt obekväm i mina strympbyxor som inte sitter som de ska i skrevet. De hasar ner några centimeter. Hatar strumpbyxor, men det finns tillfällen då de är svåra att undvika. Som galor till exempel.
18.43 Har en liten hemlig parkeringsplats i en gränd bakom Berns, tjohoo den är ledig! Det är så nära att man kan hoppa på ett ben till entrén. Tar av gummistövlarna och kränger på mig pumpsen.
18.53 Röda mattor och fotoblixtar, kändisar. När jag hängt in min kappa ser jag att jag att en lösnageljävel ramlat av IGEN! Den här gången hittar jag den inte. Pinsamt när man ska hålla i besticken att en nagel fattas men det är inget att göra.
19.00 Jag hittar mitt sällskap, redaktionen på Ridsport. Förrätt, nomineringar och sådant börjar. Sitter bara några stolar från Kristian von Krusenstierna, helt okej utsikt.
20.00 Varmrätt. Lite konstigt med asiatisk mat på ett ställe som Berns. En massa pris och utmärkelser delas ut, årets häst, årets bragd, årets eldsjäl och liknande.
21-tiden. Patrik Kittel berättar att han lyckats få förbundet att instifta priset “årets kämpe” till en person med funktionshinder, och att han fått dem att lova att det ska vara ett årligt pris. En äldre kvinna stapplar med hjälp upp på scenen, hon får priset och intet öga är torrt, Patrik snyftar han också med röda kinder. Eller så ser det iallafall ut.
Ja så där höll det på, uppbrutet av underhållning av ett band med fyra grymma sångare som körde 80-talscovers.
Desserten var en liten kopp med en konstig créme brulée med bränt socker på. Inte kvällens höjdpunkt.
Ryttargalan har blivit allt mer städad sedan de började lägga den i samband med SHIS. Mitt i veckan och innan tävlingarna är det inte många som festar loss, utan de flesta är synnerligen skötsamma. I år var det många stora stjärnor som inte syntes till.
Det är märkligt med klädkoden: de flesta skiter i den. Eller, de vet att man ska vara fin, men de tycks inte orka ta reda på exakt vad klädkoden anger. Det är förstås inget världsproblem om folk har fluga istället för slips och för korta klänningar.
Sedan var det dans, men eftersom det var en vanlig onsdag åkte jag hemåt redan vid 23-tiden. Så fort jag kom till bilen rev jag av mig de hemska strumpbyxorna och bytte till gummistövlarna och tryckte av mig de satans lösnaglarna. Åh vilken befrielse -att vara fin ÄR att lida pin!
Förbundet har sina nomineringar på galan. Här är mina egen rejting av galakällen:
Jag hissar:
förrätten
Patrik Kittel för att han instiftade priset “Årets kämpe”.
Charlotte Franzéns klädsel och frisyr
Att Sissi Lilja fick Årets Hederspris för sina 30 år av engagemang.
DJ Jonake Dreamell
Jag dissar:
desserten
stripig hästsvans som gala-frisyr
lösnaglar
strumpbyxor som hasar ner
Kvällens snyggaste: Per Sandgaard. Som alltid.
Kvällens värsta dresscode-krasch: Alltså… Låt mig bara säga, att ska man ha en klänning som är lika genomskinlig som en virkad gardin, då krävs en underklänning! .