Fisken ruttnar från huvudet. Framtidens ledare måste ha örat mot marken.

Fisken ruttnar från huvudet. Framtidens ledare måste ha örat mot marken.

Posted by Ulrika in Okategoriserade 08 nov 2022

”Fisken ruttnar från huvudet” säger det gamla ordspråket.

Ordspråk blir inte ordspråk utan anledning.

De lever vidare därför att de bär på en koncentrerad sanning.

När en organisation eller ett företag, eller för den delen ett helt land, faller samman är det för att ledaren inte lyckats hantera de utmaningar som finns.

En god ledare i vår föränderliga, transparenta och individualistiska tid måste se hela spektrat, ha känsla för människor och har alltid ett finger i luften för att känna åt vilket håll det blåser.

Det är och har varit mycket turbulens på sistone inom många idrotter, inte bara ridsporten.

Vi har sett det inom ishockeyn, konståkningen, handbollen, skidåkningen, gymnastiken och nu senast fotbollen.

Vi ser det i Sverige och vi ser det internationellt.

Fisken ruttnar från huvudet, och därför är det närmast symptomatiskt att se Hans Wendt, ordförande i Bohusläns ridsportförbund, gå ut i Göteborgsposten och försvara Ulf Brömster, som nu avgår delvis på grund av kritik och yttre tryck.

Brömster får ”klä skott” säger han, vilket betyder ungefär att oförskyllt få skulden för något.

Men -Brömster SKA ta på sig skulden.

Vem sparkas när banken tvättat pengar? VD.

Vem avgår när partiet gör ett dåligt val? Partiledaren.

Brömster är den ytterst ansvariga, han är skyldig för det som inte fungerat inom hans organisation.

Det är först nu på sistone han insett att han inte kan fortsätta skaka av sig vissa frågor och lämna åt andra att hantera dem.

Allt har inte varit dåligt. Hopplandslagets sagolika guldtid kan han bära som en fjäder i hatten för alltid.

När det gäller andra frågor har vi tyvärr bara sett en katastrofal hantering.

Inom ridsporten har -precis som inom andra förbund -et krav på förändring vuxit fram under lång tid.

Jag ser i backspegeln två startskott, båda avfyrade 2011.

Det ena, inom idrotten i stort, var Patrik Sjöbergs bok ”Att leva på hoppet” där han berättade om sin tränare och styvfars övergrepp.

Det andra, inom ridsporten, var när Marianne Wittbom Lilja, Flyinges första kvinnliga VD, åtgärdade en landslagsryttare som låg med unga elever.

Det som skedde och som fortsätter ske är en rörelse underifrån.

Avgrundsvrålet metoo var en del av allt det här, och ringarna på det vattnet rör sig ännu utåt.

Vad som sker är kollektivt.

Nu mullrar det i marken. Det spänner och trycker på av frustration och ur kollektiva, ömmande ärr.

Och i denna kris finns chansen till verklig förändring.

Varför det sker nu och överallt är inte upp till mig att analysera, det får någon annan göra.

Men nya tider kräver nya ledare.

Framtidens ledare måste ha bredsyn -och örat mot marken.

Finns de? Det tror jag nog.

Men det måste städas i leden.

Fisken ruttnar från huvudet.

Trappan sopas uppifrån och ner.

Kommentarer från Facebook