Every action has a counter reaction. Det är motigt nu, men det är bara att kämpa på!

Every action has a counter reaction. Jag vet inte var jag först hörde det, men det är någon av universums lagar.

Every action has a counter reaction -allt som händer får en motreaktion.

Idag är det Internationella kvinnodagen, och allt arbete som kvinnor i över hundra år lagt ner för att det ska bli bättre ställt för flickor och kvinnor i världen upplever just nu stort motstånd -en backlash.

A counter reaction, en motreaktion.

I Afghanistan kapas kvinnors rörelsefrihet allt mer och de får knappt gå ut.

I Iran har regimen bara i år avrättat över hundra personer för upploppen för kvinnors frihet i höstas och nya nyligen utsatt flickskolor för giftattacker.

I Sverige är det hart när omöjligt att få rätt i sexualbrottmål och manliga jurister vet inte vad en snippa är.

I ridsporten, som jag själv hyllat som världens mest jämställda sport för att kvinnor och män står bredvid varandra på prispallarna, ser vi hur gamla strukturer och mönster envist biter sig fast.

Vi får inte prata om mäns övergrepp utan att bli anmälda eller straffade på ena eller andra viset.

Förövarna själva, de går fria.

Det finns fler tecken på backlashen, på motreaktionen.

Tjejer blir kallade för hora och fitta dagligdags i skolan.

I porren har hårda tag och mannens njutning blivit norm. Stryptag, blåmärken och blod ska tjejer tåla.

Det där, det är en solklar backlash.

När männen känner sig undanträngda av att kvinnor får det bättre (hur sjukt är inte det om man tänker efter) och det är olagligt att ta ut sina aggressioner mot kvinnor i det civila så visar det sig i kulturyttringar som bland annat porren.

Its a sign of the times.

I kulturyttringar av alla slag kan vi läsa av samtiden.

Ett annat sådant är att motståndet har kapat ordet feminist så att det nu har en negativ klang, det inget man vill vara idag.

Utom jag då kanske.

Jag tänker på vad tidigare feminister gjort för mig, och för dig.

De kämpade fram den kvinnliga rösträtten, rätt till högre utbildning, lika arvsrätt, förskola så att kvinnor kunde komma ut i världen och få en egen lön, de har kämpat för lika lön för lika arbete, bättre pensioner för kvinnor och mycket, mycket annat.

Inget sunkigt motstånd smutsar ner det ordet för mig. Jag fortsätter att kalla mig feminist.

Hur som helst.

Jag tänker på allt det här och drar en djup suck.

Våra döttrar lever i en hårdare verklighet än vad vi gjorde.

Det känns så jävla motigt allting ibland.

Men på sucken följer ett djupt andetag.

Och ett till.

För det är bara att ladda om.

Är det något kvinnor kan så är det att jobba ur underläge -och ha uthållighet i det.

Every action has a counter reaction -och det gäller även när vågskålen slagit över och allting går bakåt.

Det är tråkigt att det ens ska vara en strid att könen ska ha det lika bra, men den fortsätter.

För övrigt hoppas jag att alla kvinnor slipper höra ett ”grattis” idag.

Det ska inte gratuleras till att mycket är så snett att det måste finnas en kvinnodag.

Var snälla mot er själva idag om ingen annan är det.

Köp något gott, klappa er själva på axeln för att ni är bra.

Och så inväntar vi offentliggörandet av de nominerade till Svenska Ridsportförbundets ordförandepost!

Det rör på sig, trots allt.

Det mullrar i marken, det spricker upp underifrån

Jag känner till en av kandidaterna, och hon är min favorit.

En vårkaramell att se fram emot!