Eliten måste ta sitt ansvar -ridsporten är hotad.
Hej Hästsverige.
Superbitch De Luxe här.
Idag riktar jag mig till eliten.
Ni som rider i seniorlandslagen, och ni som ligger snäppet under.
Ni som har namn och status.
Ridsporten är sedan länge ifrågasatt som tävlingsform -inte minst som OS-gren.
I somras blev frågan åter blixtbelyst efter det pinsamma och tragiska misshandlandet av en häst under femkampen på OS.
Vi fick alla skämmas lite för det där, fast vi inte själva hade med det att göra.
Samtidigt har vi alla med det att göra.
Och grejen är att det spelar i längden ingen roll vad vi själva, vi som håller på med hästar, säger.
Det är inte vi som avgör ridsportens öde på sikt.
Det är omvärlden som gör det.
Ni vet, de där knäppskallarna som inte har kunskaper och som inte fattar någonting om ridsport.
De som kallar oss för sekt och som hånfnyser.
För varje gång det sprids klipp på hästar som dras ihop med skarpa bett, blir sparkade på med långa sporrar, blir piskade -eller som i det senaste fallet med Beerbaum – blir tränade med oschyssta metoder hemma, sjunker legitimiteten för ridsporten.
Vi måste förstå att det enda omvärlden ser på de här filmerna är djurplågeri.
De senaste åren har vi sett en positiv utveckling inom framför allt dressyren.
Yngre ryttare som kommer fram med en underbar, mjuk och sympatisk ridning.
Jag är övertygad om att det är enda vägen framåt, i alla disciplinerna.
Det är åt det hållet det måste gå.
Men det räcker inte.
Vi måste få ett slut på de pengadrivna träningsmetoderna och misshandlandet av hästar som fortfarande pågår bakom stängda dörrar, hos stora stjärnor.
Pengar och framgång är extremt starka drivkrafter, människor gör vad som helst för det.
För varje gång det blir en djurplågeriskandal förknippad med ridsporten kommer hotet närmare.
Och det är här ni i eliten kommer in.
Jag blir ledsen och beklämd varje gång jag ser en person som hade kunnat få folk att lyssna välja att inte säga ifrån.
Det är samma mekanismer igång vare sig det handlar om sexuella övergrepp, mobbning eller djurplågeri i framgångens namn.
Tystnaden.
Man vill inte äventyra sin karriär, sina goda relationer, sitt jobb, sin status. Vill inte bli osams med fel personer.
Sånt kan kosta.
Men -den som tiger bidrar till status quo.
Den som ser men inget gör blir medskyldig.
De som verkligen skulle kunna göra något åt det här är de som tiger mest.
Eliten.
Stjärnorna.
Även många influencers med stora följarskaror.
Har ni sett dem säga något om det här?
Vad använder de sin ”makt” och räckvidd till?
Selfies, memes och roliga klipp.
Aldrig en åsikt, aldrig ett ställningstagande, sånt är ju farligt.
Som influencer ska du vara behaglig.
Aldrig obekväm, då kan du sumpa dina betalda samarbeten.
Nämner inga namn men kommer att tänka på den där låten.
”Say something, I`m giving up on You.”
Eliten måste ta sitt ansvar och göra två saker: reagera och föregå med gott exempel (de flesta gör det sistnämnda redan).
För det är eliten det kommer drabba värst i slutändan när riding som sport attackeras på allvar.
När ridning inte längre är varken OS-gren, EM-gren eller VM-gren.
Det är tyvärr åt det hållet vi rör oss.