Driva stall -en otacksam uppgift

Det var häromveckan. Jag satt i en stallkafeteria och hörde några personer prata om diverse stall de haft sina hästar i. Och jag påmindes om hur många ser på stallägare.

Det verkar vara helt okej att tala illa om stallägare och tycka att de aldrig gör tillräckligt, även om de jobbar sju dagar i veckan.

Det finns få som är så medvetna om vad det goda i livet kostar som hästägare. De flesta av oss sliter hårt och försakar mycket för att kunna ha våra hästar.

Men det finns en sak som inte ens alla hästägare fattar, och det är vad det kostar att ha stall.

Krasch! Där rök en boxvägg. Pjoiingg! Där gick en fjädergrind. Bonk! Där sprack en vattenbalja. Swoosh – det var elräkningen som sköt i höjden för att man installerat tvättmaskin och varmvatten.

Jag har varit den där inackorderingen själv. När jag för snart 20 år sedan köpte häst jagade jag mig blå efter lägsta möjliga stallhyra. Sen irriterade jag mig på det som var dåligt.

Jag skäms när jag tänker tillbaka. Snacket inackorderingarna emellan handlade ofta om brister. Ridbanan var för hård. Man fick byta lysrör själv. De sandade inte på vintern.

Nä, men vi hade våra hästar där för en spottstyver, och stallägarna hade andra jobb också.

Väckarklockan kom när en stallägare åkte bort i 14 dar. Då fick vi inackorderade ta hand om ruljansen. Shit vad med jobb det var! Aldrig hade vi varit så glada att se vår stallägare som efter de där två veckorna!

Nästa ögonöppnare var ett kollektivstall. Där fick vi göra allt arbete själva och även ombesörja och betala underhållet.

Det var då jag började inse vad det kostar att hålla en gård i skick. Det var då jag började fatta att jag stått uppstallad nästan gratis på de tidigare ställena.

Tack vare åren i kollektivet var jag inte helt blåögd när vi köpte gård. Jag visste vad elaggregat och bunkar och grus och grepar kostade. Jag hade ett hum om livslängden på en skottkärra och jag visste vad det innebar att sköta om en beteshage.

Ändå blev det en kalldusch att börja ta emot hästar. Den första sprängde grindar och tuggade sönder fönsterkarmar och åt lika mycket som våra två egna hästar tillsammans. Den andra sparkade sönder boxväggar. En tredje käkade stolp, och våra egna har förstås också sönder en del.

Stall kostar pengar! Massor.

Det är stort slitage på mark och byggnader. Småreparationer håller man på med ständigt, och mellan varven krävs större ingrepp. Bland det första vi gjorde var att byta ut en massa gamla ruttna stängsel. En enda trästolpe kostar 50 spänn – där gick 55 000 kronor på en gång…

Egentligen ska väl stallhyror täcka sådant, men det gör de inte. De slantar man eventuellt får över går åt till elräkningar, nya hinkar, sopborstar, vattenkar och annat förbrukningsmaterial.

Många tar också för givet att de får en parkeringsplats för sitt släp på stallområdet.

Vad jag vill säga är, att man får väldigt mycket för stallhyran!

Ta en marina som jämförelse:

Tänk er om en marina skulle byta plats på båtarna ett par gånger om dagen och dagligen kollade att de inte läckte eller hade fått repor. Om båtarna hade sönder saker och åt 10-15 kilo mat varje dag utportionerat på 4 tillfällen och producerade en skottkärra full med avfall dagligen -vad tror ni en båtplats skulle kosta då?

Dels har vi det fysiska, alltså byggnader, hagar, vägar och banor. Men i stallhyror ingår en massa tjänster man kanske inte alltid tänker på:

* beställning av foder och strö

* och i regel rätt många arbetspass i veckan. Fodringar, in- och utsläpp med mera.