Det mörknar i världen. Aldrig har vi behövt Pippi så mycket som nu.
Astrid, du kan nog inte höra oss.
Men om du kunde se världen av idag. Skulle du bli ledsen, förtvivlad, uppgiven?
Eller skulle du på något sätt slåss?
Skulle du orka?
Det har blivit så fult, Astrid. Det är så mycket som är sjukt och ruttet.
Män går in i skolor och skjuter barn. Det händer nästan varannan dag i USA.
Andra män försvarar deras rätt att bära vapen.
Det görs porrfilmer med barn.
Barn roar sig med att skjuta sönder folk på skärmar. De gör det istället för att läsa dina böcker.
Jag vet, det fanns mycket vidrigheter förr också. Men det har eskalerat, Astrid. Något så fruktansvärt.
Barn får inte vara barn längre.
Astrid, du som förgyllde min barndom med dina berättelser, dina underbara böcker skrivna enbart för barn. Som gav mig en hel värld att förlora mig i.
Du, som gjorde mig stark genom att ge mig Pippi Långstrump, en okontrollerbar liten tjej som hade en häst, precis som jag hade.
En flicka som inte följde regler, som tänkte själv, som klarade sig själv!
Pippi har stärkt flera generationer av flickor.
Astrid, hur hade du upplevt vår värld av idag?
Det är så mycket som är så svart nu.
När du skapade Pippi Långstrump på fyrtiotalet förutspådde du den kvinnokamp som skulle komma, och som gjorde det möjligt för flickor och kvinnor att leva för sin egen skull, inte bara för att finnas till för andra.
Det finns en flicka nu, Astrid, som du skulle älskat.
Jag trodde jag var skarp som omedelbart såg Pippi i Greta, men många andra har naturligtvis också sett -det är så uppenbart att Greta är en Pippi Långstrump!
(illustration Linda Andersson/Neva Art)
Apan Herr Nilsson; hennes mod att vara annorlunda, hästen; hennes styrka och kraft.
Men Greta är inte glad och sorglös som Pippi var, Astrid.
Greta är dödsallvarlig. Och hon har anledning. Det mörknar i världen.
Greta kämpar för att världen inte ska gå under. Tänk dig det, Astrid, att barn är därute och slåss för att rädda klimatet, själva förutsättningen för vår existens.
Emot sig får de gamla bittra människor som inte vill se vad de själva varit med om att ställa till med, som inte orkar ändra på något.
Prussiluskorna i ny skepnad.
Och det är ingen lek nu! Ondskan är lös på riktigt. Det har tagit sig helt sjuka proportioner.
Folk sitter hemma och tillverkar vidriga bilder som denna och sprider dem, allt för att demonisera och svartmåla en ung flicka som är orolig för planetens framtid:
Jag håller på att tappa hoppet om människorna, Astrid.
I den gamla sagan Kejsarens nya kläder kliver ett barn fram och säger det uppenbara: “men han är ju naken!”
Ja, kejsaren var naken. Men människorna vägrade se.
Greta säger att kejsaren är naken. Skogarna brinner, isarna smälter, orkanerna skövlar. Mitt framför våra ögon, men bortförklaringarna haglar från folk som snart ändå ska dö och sålunda inte bryr sig.
De bryr sig inte om barnens framtid, Astrid!
De hånar dem, förlöjligar dem!
Vissa låtsas bry sig om henne och säger sig oroa sig för hennes hälsa, när det enda de vill är slippa se henne och känna den skoskav hon orsakar.
Under min barndom, i den bästa av tider då vi läste dina böcker och allting bara gick framåt, trodde vi bara att allt skulle bli bättre.
Något annat var inte möjligt. Krig och förtryck tillhörde det förflutna och skulle aldrig hända igen. Vetenskap och teknik skulle göra allt möjligt.
Men dagens barn lever inte med den framtidstron. De ser kaos och förstörelse framför sig, och de vuxna lyssnar inte.
Jag är glad att du slipper uppleva vår tid, Astrid. Jag tror den hade gjort dig förtvivlad.
Jag tror på de unga. Jag tycker synd om dem som måste ta tag i det som tidigare generationer förstört, och nu inte vill kännas vid.
Du kan nog inte höra oss, Astrid.
Men vi har aldrig behövt Pippi så mycket som nu.
