Händelserna på hästgården - Boka här
Händelserna på hästgården - Boka här

Därför ska alla gringubbar vara tacksamma när de ser en häst.

Därför ska alla gringubbar vara tacksamma när de ser en häst.

Av Ulrika Okategoriserade 13 jun 2022

Mitt senaste inlägg om att bilar sabbar grusvägar medan man skyller på hästar genererade hundratals kommentarer på min Facebooksida.

Några hade andemeningen ”hästfolk tror att de har rättigheter…”

Jag baxnade lite.

För vi HAR rättigheter, precis som vi har skyldigheter.

Skyldigheterna är att inte rida på odlad mark och att visa allmän hänsyn. Inte störa, inte förstöra.

Hoppa av och skyffla bort om hästen lägger ett visitkort på vägen.

De flesta tror jag visar denna hänsyn.

Men vi HAR rätt att finnas till i samhället och utöva vår typ av friluftsliv och motion -och även använda vägar för det.

Vi har inte mindre rätt till vägen än bilister, mopedister, hundpromenerare, barnvagnsknuffare, cyklister, joggare, rullskidåkare.

Den där inställningen, att vi ska var så jäkla tacksamma och liksom få finnas till på nåder.

Den är ett mysterium för mig.

Jag anar att det finns både ett gammalt ingrott klasshat, som är förlegat och irrelevant idag, och en lika ingrodd könsaspekt inbyggt i föraktet.

Men för att det inte ska bli spretigt här spar jag den diskussionen till en annan gång och förklarar här varför

varje gringubbe i Sverige

ska

vara

TACKSAM

för varje häst han ser på en gata, stig eller i ett skogsbryn!

Varenda människa i Sverige tjänar faktiskt stort på att hästnäringen är så bred och välfungerande som den är.

Hästnäringen är byggd kring cirka 355 000 hästar och omsätter inte mindre än 32 miljarder kronor per år.

32 miljarder!

Det är mer än vad polisen kostar, det är mer än vad hela hotell-och restaurangnäringen omsätter.

Det handlar om 18 500 arbetstillfällen och en halv procent av BNP -bruttonationalprodukten.

Det finns en lång rad yrken inom hästnäringen.

För mina två hästar behöver jag regelbundet köpa tjänster av en bonde, en hovslagare och en veterinär.

Jag fraktar hästarna ibland och för det behöver jag ett fordon som jag skattar för och måste köpa service för av en verkstad.

Då och då köper jag också träning av tränare, och jag behöver ibland komplettera eller byta ut delar min utrustning, det sysselsätter flera delnäringar.

Stall har ofta ridhus, anlägger och underhåller banor och sköter och underhåller i regel också mark.

Till dessa anläggningar behövs stora mängder byggmaterial, grus och så vidare vilket i sin tur gagnar de näringar som sysslar med det.

Man kan fortsätta, men kortfattat genererar varje häst eller ponny du ser på svensk mark en hel del pengar till statskassan, löpande och regelbundet.

En hittills outnyttjad resurs från hästarna är gödslet, mycket tyder på att det kommer bli ändring på den fronten och det kommer generera ännu mer pengar till statskassan.

Att hästnäringen är en kassako för staten skiter alla gringubbar i förstås.

De där som bor längs någon vägstump, som sätter upp skyltar och läxar upp folk. Ofta i lag med sin vägförening.

Det slår dem inte att det är de själva som begår överträdelser.

Med sina olagliga skyltar och sitt härjande med andra medborgare.

De är som de är, men vi kan ju alltid försöka att upplysa dem om detta faktum.

Alla tjänar på att hästnäringen finns och mår bra.

ALLA.

Även de där som skäller och önskar att hästar inte fanns.

Läs gärna mer om hästnäringens ekonomi här.

Kommentarer