Där konsten slutar tar våldet vid. Våga säg ifrån!

Där konsten slutar tar våldet vid. Våga säg ifrån!

Posted by Ulrika in Okategoriserade 13 maj 2018

Där konsten slutar tar våldet vid.

Så sa man när jag växte upp.

Nyligen har fälttävlansvärlden skakats av Oliver Townends erbarmliga piskande av sin trötta häst runt världstävlingen Badminton.

Townend har gått ut och bett om ursäkt och sagt att han skäms. Det borde han!

Han fick en varning, många menar att han borde ha plockats av banan direkt. Nå, han åkte hem med ordentligt med prispengar.

Min fundering är, hur många hästar får inte så där många rapp hemma under en vanlig träning?

Hur många tränare behandlar inte sina hästar sådär? Och andras hästar.

Förbundets Code of Conduct, gäller inte den?

Och om den gäller, när gäller den? Kan man bara strunta i den på träningar?

En gång för länge sedan gick jag fram och sa till en kvinna på en ridbana att sluta spöa sin superstressade häst som hon var helt rasande på. Hon hade då hållit på en stund och det hela var outhärdligt att bevittna.

Jag fick naturligtvis en utskällning. Jag skulle inte säga till henne, för hon red minsann bättre än mig och sitt upp själv då och bla, bla, bla!

Så låter det alltid. De som försvarar sig låter förstå att de är på högre nivå och du din lilla sopa ska inte öppna käften.

Varför tar en ryttare till våld? Det kan vara en dålig dag. Det kan vara att man vill skynda på utveckling och tar en ful genväg. Det kan vara att man vill göra en kund nöjd. Det kan vara prispengar.

För mig är en ryttare som tar till våld och elaka metoder en loser bara.

Jag köper inte deras argument att man ibland “måste”.

Måste vadå? Plåga hästen? Det är ju enbart ett tecken på ens egen otillräcklighet som ryttare isåfall.

Det finns gott om världsstjärnor som har en underbar inställning till sin hästar:

Charlotte DuJardin, Ingrid Klimke, Uta Graf, Therese Nilshagen, Tinne Wilhelmsson, Peder Fredricsson, Luciana Diniz.

Om det nu vore som vissa hävdar, att man ibland “måste” slå, piska och sparka, vad är det här för jävla sport då?

DET ÄR 2018! VI PLÅGAR INTE HÄSTAR! HUR SVÅRT KAN DET VARA?!

Jag tror förändringen måste komma inifrån. Att vi alla måste våga säga till i stunden.

Vi måste säga till när vi ser någon vara för hård mot en häst.

Stallkamrater, barn, tränare, vilka de än är.

Och vi måste ha modiga överdomare som verkligen gör sin uppgift.

Min egen dotter avskedade en tränare som satt upp och misshandlade hennes häst (jag var inte där).

Hon skickade ett sms till tränaren och förklarade att den ridningen kunde hon inte tolerera eller utsätta sin häst för igen. Tack och hej.

Kan en tonåring ha den ryggraden, då kan vi som är vuxna det också.

Hur som helst.

Vi har ridkonst i ena änden av skalan, och tortyrriding i den andra änden.

Var vill du vara på den skalan?

Kommentarer från Facebook