Dags att det börjar wallraffas i svenska stall. Öppenhet är den enda vägen.
Så får man skämmas för hästsporten igen.
Är det inte det ena så är det det andra.
Människor som Andreas Helgstrand får mig att vilja kräkas.
Men så länge det går att tjäna (mer) pengar på att plåga djur (än om du inte plågade dem) så kommer folk att göra det.
Vad som hänt? En journalist tog anställning hos dressyrgiganten Andreas Helgstrand i Danmark och fann vad man tyvärr kan vänta sig bakom dörrarna på ett sånt ställe.
Hästmisshandel, för att knyta ihop det i ett ord.
Det gjordes en dokumentär om det.
Helgstrand försöker nu stoppa dokumentären -också det ett beteende typsikt för välbärgade hästmänniskor.
Att försöka mästra och stoppa media.
Iallfall. Den journalistiska metoden som använts i fallet Helgstrand kallas att ”wallraffa” efter den tyska journalisten Gûnhter Wallraff som under förespeglingen att han var från Turkiet tog anställning i en tysk fabrik.
Därefter skrev han om hur det var att som turk jobba i fabrik i Tyskland. Det här är 40-50 år sedan.
Det var mycket kraftfullt, det blev stor skandal och hans reportage publicerades i hela västvärlden.
Tyvärr är det sånt här som måste till.
Journalister måste wallraffa.
För hästfolket kommer aldrig våga prata.
Journalisten är journalist, hen riskerar inte utfrysning och arbetslöshet om hen berättar om dåligheterna.
Men en hästarbetare som avslöjar saker om en arbetsgivare är körd i branschen sen.
Det är det ena problemet.
Det andra är att vissa hästägare kommer fortsätta köpa tjänster av utbildare och tävlingsryttare som kör med fula metoder så länge det skapar fantastiska produkter -fullfjädrade tävlingsmaskiner.
Det finns en hästutbildare i södra Sverige hos vilken förhållandena är minst lika otäcka som hos Helgstrand.
Personal blir sällan långvarig då de inte klarar av att se vad som görs mot hästarna.
Om denna hästutbildare sägs det att därifrån kommer unghästarna antingen värda en miljon, eller så kommer de hem som knäckta vrak.
Uppfödare skickar med berått mod sina hästar dit.
I mina drömmar gör någon en wallraff där.
Hästsporten måste öppna upp och inse att tiden då man kunde gömma undan saker är över.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Full insyn och schyssta metoder är enda sättet för hästsporten att överleva i längden.