Brytningstider, onda tider. Men Gott Nytt ÅR ändå.

Så har ett år till gått av mitt liv, och av ditt.

Jag vet inte om jag har avslutat något år så håglös, så utan idéer, så tom. Så trött på världen och folk, så bekymrad över människorna.

Var är vi så här dags i historien?

Gubbväldet regerar fortfarande i form av uråldriga maktdårar som Putin, Erdogan och Trump (som hotar att åter ställa upp i presidentvalet).

I Iran avrättar de unga människor som protesterar mot tvånget att bära slöja. I Afghanistan blir kvinnor fråntagna rättighet efter rättighet och kan snart inte lämna husen.

Hemma är maten så dyr att man knappt handlar, elräkningar överstiger på vissa håll folks inkomster, räntorna blev plötsligt tredubblade, iallafall för just mig.

Den dyraste elveckan i mitten av december frös jag så jag skakade inne i mitt eget hus och lagade mat på en vedspis för att jag inte ville använda ugnen och plattorna.

Någon sa att jag inte skulle klaga för att jag har ju en häst.

Förlåt men jag kan inte se sambandet. Det är ju inte så att elen blir billigare för att jag säljer min häst.

Jag ska inte berätta hur sällan jag duschar den här vintern.

Idag ska jag göra duscha, för just idag är elen billig. Jag håller koll. Men känner mig så äcklig för det mesta.

Och jag eldar med ved varje dag och kväll och vaknar varje morgon i ett kallt hus.

Igår fick jag en sak i posten som hade postats för över tre veckor sedan.

Inget funkar som det ska längre, utom möjligen Skatteverket.

Och mitt i detta kommer kören av röster som rackar ner. På enskilda drabbade medborgare.

”Det skulle du ha tänkt på innan”. Underförstått: det är ditt eget fel.

”Det finns de som har det värre”. Underförstått: du är bortskämd.

”Det är faktiskt krig i Ukraina”. Underförstått: du är en dålig människa.

Sammantaget:du ska bara hålla käften.

Jag bara undrar: vem gagnar inte-klaga-mentaliteten?

Enligt mig gagnar den bara makthavarna.

För om vi bara tiger oavsett vad de ställer till med ser de ju inte så dåliga ut.

Året som gått har på ett personligt plan varit helt okej, trots allt.

En del tråkigheter som att mitt sto kastade döda tvillingar i mars och att jag hade covid i åtta veckor, men inga megakatastrofer.

Hur som helst lämnar det här året en dålig smak efter sig.

Det känns som om vi befinner oss i någons sorts skarv, i en brytningstid, och de som klamrar sig fast vid något hindrar all utveckling.

Till exempel rättshaverister som vägrar släppa och gå vidare.

Visste ni att rättshaveri klassades som psykisk sjukdom förr? Jag skulle säga att det nog ligger rätt nära det även idag.

Jag tänker på männen i ridsporten som inte kan stå för vad de har gjort.

Och jag tänker på alla som skyddar dem.

Organisationer och kvinnor.

Att organisationer är tröga och inte hänger med i sin tid är illa nog.

Men alla dessa enskilda kvinnor?

Som rusar till mäns försvar och krigar för dem, för att rentvå dem.

Utan att faktiskt med hundraprocentig säkerhet veta att det de krigar för är sant.

Det vet bara de utsatta.

Som konsekvent sviks av rättsväsendet och polisen.

Och av kvinnorna som ger sig på andra kvinnor.

Vad fan är det med er!?

EN bra sak hände ändå i världen 2022, och det var att Andrew Tate och hans bror arresterades för människohandel och våldtäkt.

Vet du inte vem Andrew Tate är så är det hög tid att du tar reda på det.

För han har miljontals följare bland unga män och hans avgrundsdjupa och helt öppna kvinnohat har anammats av dem.

Han påverkar unga män oerhört, och i en sjuk rikting.

Om du har en ung son, fråga honom gärna om vad han tycker om Andrew Tate.

Hejdå 2022.

Jag önskar att jag kunde säga att jag tror att 2023 blir bättre men jag är tveksam.

Även om kriget i Ukraina upphör nästa vecka kommer det ta tid att hämta sig efter allt.

Det kommer ta decennier för politikerna att rätta till alla misstag som lett till den soppa vi nu klafsar runt i.

Jag kommer att inleda nästa år med en paus från sociala medier då jag ska försöka få lite sinnesro.

Jag kommer sitta hemma och elda upp den ved som finns kvar och fundera på vad jag ska göra med resten av mitt liv.

Jag kommer ta en time out och sen får vi se vad jag gör.

Jag kanske låter lite uppgiven. Det är jag inte riktigt.

Men jag känner mig tom.

Jag skulle vilja se någonting gå framåt.

Gott Nytt ÅR alla människor.

Vi får hoppas att det vänder snart, på en massa områden.