Advokatsamfundet: det är okej att jaga minderåriga och försöka tysta det fria ordet.
Förra året gjorde jag något jag aldrig gjort förut.
Jag anmälde en person för en sak.
Jag anmälde en advokat till Advokatsamfundet för att hon aggressivt gick på mig och andra skribenter med kravet att vi skulle ta bort texter vi skrivit.
De berörde en man som för egen maskin gjort sig känd inom det tyvärr ständigt återkommande området sexuella övergrepp inom ridsporten.
Ingen av oss hade namngivit honom.
Ändå var det ”förtal” menade den här kvinnliga advokaten, som vurmade för sin stackars klient som inte alls hade gjort det som alla de där tjejerna påstod.
Det är mycket som kallas förtal nuförtiden, även det som är sant och även om man inte namnger.
Jag tror ingen av oss tog bort något.
Iallafall, advokaten tog kontakt på kvällstid genom sociala medier.
Hon kontaktade dels erfarna journalister och skribenter men även minderåriga som skrivit i kommentarsfält och skrämde dem.
Ett meddelande kom till en femtonåring -på julafton! Hennes mamma blev mycket upprörd.
Hur som helst. Vad gör en advokat?
En advokat försvarar brottsanklagade med syfte att få dem friade, vare sig de är skyldiga eller ej.
Advokatens uppgift är att tillvara sin klients intressen, och det var i hans intresse att våra texter skulle bort.
Den här advokaten jobbade pro bono för sin klient, dvs hon ställde upp gratis.
Det tyder på att hon redan i förväg hade en uppfattning.
Som journalist får man inte ha förutfattade meningar. Det är närmast tjänstefel.
Men för en advokat går det bra.
Det jag studsade på var framför allt att en företrädare för rättsapparaten försökte kväsa det fria ordet.
Det fria ordet är, än så länge, en demokratisk fri- och rättighet.
Vi är fria att diskutera, skriva, debattera.
Om maktappraten lyckas få oss att tro att vi inte får det, då är vi illa ute.
För mig är det fria ordet bland det dyrbaraste och viktigaste vi har.
Här försökte en representant för rättsväsendet få oss att hålla käften.
Jag förstår att en minderårig kan bli rädd, men jag blev bara förbannad och jag anmälde henne för att inte följa god advokatsed.
Jag ska inte trötta er med paragrafer § men jag hittade några punkter som jag tyckte att hon hade överträtt, bland annat att en advokat inte ska verka emot det som räknas till samhällets demokratiska fri- och rättigheter.
Detta var i maj.
Precis innan jul kom ett besked att advokatsamfundet valde att inte fälla advokaten.
Det var okej det hon gjorde tycker Advokatsamfundet.
Ja, det var väl väntat. Det är ju ändå advokater som är domare över advokater här.
Det finns ett sakfel i advokatsamfundets svar, de har missuppfattat att jag skulle tro att det är olagligt att jobba pro bono.
Det är klart det inte är!
Det är inte olagligt att jobba gratis och det är klart jag vet det.
Slarvigt att de inte läste bättre, jag är ändå tränad i att uttrycka mig tydligt.
För mycket glögg på jullunchen, kanske.
Advokater har inte en självklar och inbyggd moral bara för att de är utbildade i juridik.
Jag menar, de försvarar de facto mördare och våldtäktsmän med målet att de ska frias.
Även när de vet att klienten är skyldig.
Det finns advokater som inte står ut med sitt arbete och som slutar på grund av det.
Det gäller exempelvis min egen (tidigare) advokat Martin Cullberg som hjälpt mig två gånger mot ”Pelle” som anmälde några av mina texter på området sexuella övergrepp inom ridsporten.
Martin Cullberg sadlar nu om för att bli polis, läs om det i Expressens artikel här.
Han lämnar en fantastisk karriär med miljoninkomster för att åka radiobil med en ingångslön på 31 000.
Hans samvete tillåter honom inte att försvara gangsters längre.
Han vill ta bovarna, inte fria dem.
Men de flesta har inte den sortens rättspatos.
Det brukar sägas att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor.
Vad ska man säga om de kvinnor som aktivt och pro bono hjälper män att misstänkliggöra och tysta kvinnor som vågat anmäla dem?