Intervjuer och julpyntspanik
Förra veckan blev jag intervjuad. En ung journalist skulle intervjua någon “Ekeröprofil” och ringde till Ponnymamman, ha ha.
Det var jättekonstigt. E-type, Anders Bagge, Max Martin, Kungen och Drottningen, DE är Ekeröprofiler!
Men det är ju sympatiskt att en och annan myra får vara med bland elefanterna.
Bara några dar innan “min” journalist kom ut var det en tv-journalist här för mannen, som är operasångare. Det kom som en kalldusch för mig. Jag satt djupt försjunken i mitt skrivande när maken plötsligt stod bakom mig och liksom bytte fot några gånger.
Han vet att jag hatar när han står bakom ryggen på mig när jag sitter och skriver.
– Vad är det? mumlade jag otåligt.
– Öhum, jo, det ska… det ska… det ska…
– JA??
– Det ska komma en tv-journalist. Om en timme. Han ska filma när jag pyntar i stallet, var har vi julpyntet?
– paus-
– JULPYNTET?!
Nu måste ni förstå att skillnaden mellan den skrivande, tystnadsälskande hästmuppen och den sociala, kvittrande artisthustrun som bjuder på kaffe är som skillnaden mellan Saudiarabien och USA. Jag kan absolut vara båda, men inte samtidigt. Och jag behöver tid att ställa om.
Där satt jag i morgonrocken ännu och med badrumstofs på huvudet och olika sockor på fötterna och SKREV, min heliga okränkbara odiskutabla favoritsyssla. Och bara VA??!
– TV-journalist? Om en timme?? Kan man få veta sånt LITE tidigare? Det ser ju ut som helvetet hemma! Och vadå pynta stallet, vi julpyntar väl aldrig stallet!
– Okej men har vi någon tomteluva då?
– Ska du ha tomteluva i TV?
Jag såg det framför mig och tänkte att det var det töntigaste nånsin. Men tydligen var det ponnyn som skulle ha tomteluva. Vilket inte var bättre.
– Om jag inte ska pynta i stallet kan jag kanske gå promenad med Bonnie Bee och så kan hon ha en tomteluva på sig.
– Men..? Varför tomteluva?
– De vill ha julstämning!
TV ville ha julstämning. Hemma hos oss. Jaha! Dundrade ner i källaren. Hittade tack och lov ingen tomtemössa, men väl en bit med julgransglitter som Bonnie kunde ha i manen. Så TV fick sin julstämning.
Bonnie är alltså vår ponny. Som inte precis går omkring med någon tomteluva på sig till vardags. Intervjun som skulle göras var inför en julkonsert tillsammans med violinisten Linda Lampenius.
Jag haaatar att få veta att någon ska komma hem till oss så där hux flux. Panik att klä på sig och sminka sig. Mannen kastade sig på dammsugaren och golvmoppen och jag gick loss på disk som klistrat fast i köksbänken. Vi skulle städa på lördagen och detta var på torsdagen och vi hade inte städat på veckor.
Och sen kom tv-journalisten. Han var jättetrevlig men jag blev lite full i skratt, för han såg själv ut som en tomte med skägg och röd mössa.
Jag fick hjälpa till med Bonnie och springa efter medan maken gick och sjöng julsånger och berättade hur välgörande hästarna och gårdslivet är för honom och hur han går promenader med våra hästar som avkoppling.
Vilket han ju gör ibland. Nämensåatt det var inga konstigheter med det!
Några dagar senare skulle det komma en journalist till MIG. Det var desto konstigare.
Det var en ung journaliststudent. Såna måste man vara snäll mot, jag har själv varit där en gång i tiden. Hon ställde inte de frågor jag väntat mig men för att var så pass grön gjorde hon ett ganska bra jobb.
Om ni vill kan ni läsa intervjun här:
Men det stämmer inte att jag började om med ridningen för att jag var avundsjuk på min man. Utan för att jag helt enkelt ville rida!
Ta det lugnt nu i julstressen. Gör inte för mycket 🙂