Vi kör på -med lånad bil.

Ja då var det tävlingsdag nummer två då, på påskdagen.

Vaknade brutalt tidigt, kl 05, fast egentligen var klockan bara fyra, för klockorna hade ställts om. Låg och tänkte på bilproblemet och kunde inte somna om.

Klockan 06 masade vi oss upp.

Jag sa “kom och ät nu” till Saga som tyckte att jag stressade henne, ett smärre världskrig utbröt.

Varför kommer man aldrig iväg?

Vid sjutiden var vi i stallet. Niklas och Charlotte lastade sina hästar i sin lastbil helt kolugnt som de proffs de är.

Vi kom iväg bra vi också. Skåne låg vackert i morgondiset, de spelade bara bra låtar på radion och allt kändes bra!

Ibland är det nerver på tävling. Vissa ryttare vill vara helt ifred innan de tävlar, och det måste respekteras. Så idag höll jag och Auroras ägare oss på behörigt avstånd och pratade inte med Saga alls innan ritterna.

Det funkade kanske, för Saga gjorde en utmärkt dressyr, 65,4 procent!

Ibland är faktiskt att hålla sig ur vägen det bästa och snällaste man kan göra.

Även efteråt bör man tänka på vad man säger. Ryttaren vet mycket väl vad som gick bra eller vad som brast, om inte annat får de ju se dressyrprotokollet efteråt.

Tuva var groom, och så ville Auroras ägare gärna passa på att umgås lite med sin häst, så jag fick mycket avlastning.

Ska jag vara ärligt var det ganska skönt att bara gå och ta en kopp kaffe istället. Man kan prata med folk och heja på bekanta som man kan fotografera.

Anna Hassö var swag med knallgul jacka!

Det var också helt rätt att vinna en gul rosett sådär på påskdagen.

Hoppningen gick som en dans -Saga och Aurora blev nolla!

Inför terrängen låg de bara en plats utanför placering! Det är bra för en sextonåring som just gått upp från ponny och nu mötte ett rutinerat gäng på trettiofem vuxna, varav flera hade ridit mästerskap och till och med OS.

På eftermiddagen kraschade jag en stund i bilen. Man vet att man har sovit om man har dreglat lite.

Godiset var aldrig långt borta! På påsken får man.

Någon timme innan terrängen gick Saga banan en sista gång med Niklas, och jag hängde på.

Niklas pratade om banan och om vikten att inte gå för fort fram.

– Att ta sig till EM är en sak, men man vill göra ett BRA mästerskap, eller hur?

Sen tog jag min kompis kameran och fotade lite i terrängen:

Efter ett tag kom mitt eget barn farande. Konstigt nog är jag mindre nervös nu när hon rider häst.

Saga red en H100 med mål att kvala till enstjärnigt. Ritten gick som tåget fram till ett smalhinder ur sväng efter nerhopp från bank. Aurora kan bli rejält stark ibland och de kom på sidan av hindret.

Det blev alltså inte felfritt, men det var en väl genomförd tävling.

På kvällen fick jag höra detta:

– Hur kan DU vara trött, du som inte ens har ridit?!

Samma tonåring gick knappt att väcka dagen efter… Hon var ju så trött, he he.

På kvällen fick Saga och Tuva för sig att titta på kannibalfilm.

Sen var de jättemörkrädda och tyckte att de såg kannibaler ute i trädgården.

Hå hå ja ja.

I veckan jobbar tjejerna lite i stallet, får hjälpa till att motionera de fina fälttävlanshästarna, och tränar sina egna.

Idag har försökt jag få tillbaka anmälningsavgiften till en tävling som blev gjord av misstag, men det gick icke! Försökte prata med Tågarp via mejl men de måste följa sina regler.

Det svider för en hårt arbetande familj att se 1200 skattade kronor gå rakt ner i toan.

Men det är som det är.

Det blir hyrbil hem på torsdag eller fredag.

Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: ulrikaeff, Saga: sagaasss