Böter och bilhaveri -hej tävlingssäsongen!
PUH! Vi har varit i Skåne i fyra dagar och jag har inte hunnit skriva! Det är fullt ös från tidigt till sent med två tonårstjejer som ska tävla.
Jag är chaufför, hästskötare, övervakare, ytterst ansvarig och så är det väl meningen att jag ska sköta mat och handling.
Men nu får jag äntligen en stund vid tangenterna.
Vi började rulla ner mot Skåne i onsdags. Vi hade inte bara prickat av packningslistan, maken hade till och med besiktigat bilen och bytt en trasig lykta på släpet och kollat lufttycket i däcken och fyllt på olja och allt möjligt.
Helt enkelt varit präktigt ordentliga! Inte en enda pryl glömde vi.
-Alltså vi har ju blivit så bra på det här att nu har jag knappt nåt att blogga om, sa jag till tjejerna när vi rullade iväg.
Men underbart är kort. Vid Ekeröfärjan, som är en av landets få betalfärjor, var det kö och det blev bråttom att betala. Färjan närmade sig land och paniken steg.
Automaten är så trög-dum att man kan bli galen. Av stress råkade jag knappa in bilens registreringsnummer på släpets biljett och hann inte köpa en biljett för själva bilen också. Rullade på för att jag måste -och så kommer det en kontrollant!
700 kronor i böter!!
Förr kunde man betala i lugn och ro ombord på färjan, men nu ska man göra det i förväg i en automat på land.
Försökte förklara att betalningsmetoden är stressande och orimligt krånglig.
Det kunde hon hålla med om sa hon, men hon måste ändå ge mig böter.
Jag hade 9 timmars E4:a på mig att komma över detta, och jag svor säkert 100 gånger både högt och för mig själv innan Norrköping.
Vid åttatiden stallade vi upp hästarna hos Niklas Lindbäck och hans sambo Charlotte.
Första dagen jobbade tjejerna lite stallet.
Tuva skulle tävla vår ponny Bonnie Bee för första gången och hade tur: Niklas hade tid att ge en lektion på sin nya stora fina ridbana.
Jag är en sucker för kunniga människor. Älskar att vara omkring folk som är riktigt bra på sina saker och suga i mig.
Sedan åkte vi en sväng till mina gamla föräldrar och min pappa frågade hur min bil går.
– Som en klocka! Helt nybesiktigad. Har inte krånglat en enda gång på tio år! svarade jag.
På kvällen knoppades det man till sent, för på långfredagen tävlade Tuva Bonnie Bee.
Det var en grå och dimmig dag i Tågarp. Vi träffade många bekanta, många kramar blev det och det kändes härligt att säsongen nu är igång.
Nu skulle jag börja fota med min fina systemkamera -och märkte att jag hade glömt sätta i minneskortet… Åååhhh..! Nu blev det inga fina bilder på Tuvas tävling.
Tuva red skitbra. Trots att Bonnie gjorde ett litet dansnummer i halten fick de 66% i dressyren och efter hoppningen låg de sexa av 27.
Men som sagt: underbart är kort. Tuva råkade glömma vägen i slutet av terrängen. Det gav tidsfel, så hon åkte ner en bit.
Det var fler som gjorde samma misstag.
På vägen hem hörde jag ett oroväckande ljud som verkade komma från höger framhjul. Det lät som om något plastband eller liknande snott in sig i hjulet. Stannade och kollade, men kunde inte hitta något.
På lördagen var Tuva jättetrött och trodde att hon nog bara skulle pyssla med Bonnie. Men Niklas hade tänkt att tjejerna skulle motionsrida några av deras hästar, och Tuva fick ingen annan än OS-kvalade Cenna!
Ett litet problem bara: Tuva hade mysbyxor och gympadojor. Jag hoppade i bilen för att åka och hämta hennes ridbyxor. Men kom bara en kort bit innan det där ljudet var igång igen -och nu skar motorn plötsligt ihop! Jag stannade.
Vet ni hur dum mankänner sig när man blir tvungen att störa en OS-ryttare med ett sånt här samtal:
– Hej Niklas, förlåt att jag stör, men min bil har lagt av och tjejerna svarar inte. Om du ser dem, kan du säga att Tuva tyvärr måste rida i mysbyxorna ändå!
Det som hände nu var det som i en film: PRECIS när detta hänt och jag stod där och försökte få upp motorhuven kom en kille som heter Thomas åkande på motorcykel.
Men kommer HAN! tänkte jag. Gud skojar med mig!
Thomas har kört Dakkar-rallyt flera gånger och kan allt om motorer. Han tog av sig sin hjälm lite långsamt liksom.
Som i en film.
Det bästa med motorkillar är inte att de kan allt om motorer, det bästa är att de bara måste lösa mysteriet! Om vad som är fel. Med motorn.
De kan hålla på hur länge som helst. Om de inte kommer på vad det är kan de inte sova.
En timme senare kom den förmodade diagnosen: växellådan.
A nightmare come true. I Skåne med havererad bil -som var nybesiktigad.
Alltså jag avskyr verkligen att vara till besvär. Men Niklas och Charlotte var världens snällaste så nu kör jag runt i Charlottes bil, och inte förrän på tisdag tror jag att det går att hitta en öppen verkstad.
Dan efter var det alltså tävling för Saga, men det tar jag i ett annat inlägg för annars blir det här för långt!
Följ oss gärna på Insta: Ulrika: ulrikaeff Saga: Sagaasss