Stjärnspäckat i stallet! Filminspelning del 2.
Ni vet när det är nåt stort på gång, att man kan ha svårt att sova natten innan. Jag sov lite halvdåligt. Sedan upp tidigt, morgonfodrade och gjorde morgonrundan i katthotellet.
Bland det första jag såg var Vanna Rosenberg framför stallet. Hon verkade väldigt rar.
– Vilket underbart ställe! utbrast hon.
Så blev det dags att hämta Helenas häst Jojje. Jag hade alltså tagit på mig att hämta honom och fick hjälp av Emma, dotter i det stallet där han står. Släpet var ett Fautras för tre hästar och det var lite annorlunda, så det kändes bra att Emma var med.
När vi kom hem till oss med Jojje fick jag chocken. Vår normalt så fridfulla gårdsplan var full med folk, lastbilar, andra fordon, ställningar. Ett hel litet fik hade riggat upp också!
Nu kom en äldre grånad herre fram. Det var Colin Nutley.
– Hello, are You with us?
– Oh hello, well today I am, I live here!
– Ahh, i´ts a lovely place You’ve got here!
Sedan berättade han lite om deras hem på Lovön och vi växlade några ord om vilken tur vi har som får bo härute i pastroalidyllen. Om vilken härlig känsla det alltid är när man åker över bron från stan. Hur man andas ut! Vi enades om att kalla Drottningsholmsbron för “ the breathing bridge”.
Lovely man I must say! Absolutely lovely man.
Alla var inte lika förtjusta. Innerstadsstockholmare tycker att detta är rena vildmarken (jag har själv varit en innerstadsstockholmare). All miljö utanför tullarna är Skansen.
En i filmteamet:
– GUUUD vad långt det var att köra hit! Och vilken tråkigt bit!
Vi pratar om 3,5 mil. Andra brukar säga att det är så vackert, men tja, det är ju mars. Inget är vackert i mars.
Ett bekymmer var att det ska vara snö i filmen. De fick fixa det helt enkelt.
Nu kom snöbilen, och den var stor!
– Har ni lite spadar?
Jag fick springa och rota rätt på de spadar vi har och sedan satte de igång att skotta snö.
Nu tittade Colin på vårt katthotell från utsidan.
– What is that?
– Oh that´s a cat hotel! sa jag.
Det ville han se! Han ropade han på Helena.
– Vilket fint stall! sa hon.
Tyckte genast om henne!
De verkade ärligt överförtjusta i katthotellet. De behöver den hjälpen ibland.
Jag hade ärligt talat inte trott att Colin och Helena och Vanna skulle ha tid att prata en enda minut med mig. Och jag hade absolut inte tänkt tränga mig på. Men de var så trevliga så!
Helenas häst var ganska cool och fann sig ganska bra tillrätta i vårt stall.
Första scenen de tog var när Helena borstade sin häst i stallgången och Vanna, som är den som ska bo i vårt hus, kom ut i stallet morgonrock. Med jacka över.
Precis som jag själv varje morgon.
De tog scenen flera gånger och Colin kom och regisserade emellanåt.
Plötsligt såg de att de behövde mer snö utanför fönstret, och det blev paus för snöskyffling. Sådär höll det på.
Och rätt som det var kom de på att de ville flytta på fem ensilagebalar. Det är ju inte precis gjort i en handvändning och vi har inte ens en traktor! Ringde vår granne Claes som låg i en allvarlig man-flu. Han lovade att komma och hjälpa till ikväll.
Totalt filmades fyra-fem scener under dagen. Lite småjobbigt att de drog upp en garagedörr bakom vilken vi har röran från helvetet. Här rider Helena förbi röran…
Just när jag trodde att det skulle börja rundas av skruvade de istället upp tempot! De gjorde en scen i vårt kök, sedan i stallet igen och Colin ville ha in hästar. Vi tog in våra och ställde dem i boxarna, Aurora bara älskade uppmärksamheten! Här med Colin:
Nu skulle det vara en scen i stallgången mellan Helena, Vanna och Molly. Men hästarna förstörde gång på gång med oljud!
Aurora bankar i boxdörren – cut!
Bonnie Bee dricker ur vattenkoppen- cut!
Tina skrapar i golvet med hoven -cut!
Nu ville Colin helt plötsligt ha en allé där Helena skulle galoppera i skymningen. Jag tänkte så det knakade och så åkte jag och en kille iväg några kilometer till en fin gammal herrgård, knackade på och frågade om Helena Bergström och Colin Nutley möjligen kunde få komma förbi om en timme och filma?
Det fick de. Och nu var det inte så lite kaos! Alla el- och belysningsmänniskor höll på och packade ihop och jag skulle först få på släpet igen som satt fast i en leråker, sen köra upp på gårdsplanen, kom inte förbi två lastbilar, backa, vända på ingen plats alls, lasta Jojje, invänta fem-sex följefordon som skulle åka bakom mig.
På nya stället blev dock hästen stressad och Helena ville inte rida.
– Om jag skulle ramla av och bli skadad nu är ju hela filmen körd!
Körde hem Jojje till sig, sen hem till mig själv.
Då kom jag på 1. jag hade inte hunnit mocka och göra foder eller nånting alls 2. det skulle komma en kattkund och lämna katter snart 3. Saga skulle ha skjuts till ett ställe 4. vi skulle flytta på de där ensilagebalarna…
Jag har nog inte varit så urvriden sedan terrängdagen på EM i somras.
Imorgon börjar de vid lunchtid och filmar till tre på natten! Då ska det komma en skylift hit också.
– Du är helt fantastisk att ha att göra med, sa inspelningsledaren när vi skildes åt för dagen.
Jag blev ärligt helt chockad över de orden.
– Ha ha! Det skulle inte min familj säga! Men jag är van vid kaos, svarade jag.
Följ oss gärna på Instagram:Ulrika: ulrikaeff Saga: sagaass