
Hingstfrossa
Jag blir knäpp så här års. Jag slipper ofta vintersjukdomarna, men jag får andra konstiga åkommor.
En återkommande vårsjuka är hingstfrossan! Jag sneglar på mitt sto och tänker att det kanske är just det här året jag ska ta nästa föl!
Det är ändå fyra år sedan sist:
Förr fanns något som hette Hingstkalendern. Halva vintern låg man och dreglade i den.
Nu har hingstarna egna sidor på Facebook och galopperar runt på nätet. Man får leta lite här och där.
Jag saknar Hingstkalendern. Den var bra. Man kunde bläddra fram och tillbaka och enkelt jämföra siffror. Man fick en överblick.
Iallafall. I flera år har jag avstått från att betäcka mitt sto. Inte tid, inte råd, inte plats i stallet. Vill rida stoet som är en riktig pärla. Ville också se först om det blev något bra av hennes första föl.
Och när jag var nere hos Jannica och hämtade hem fyraåringen insåg jag att nu plötsligt är ju stoets första föl en ridhäst! Och han blev fin.
Nå. När jag kikade på tävlingssäsongen insåg jag att jag inte heller i år kommer kunna börja rida ordentligt igen. Då är det väl bättre att lilla fröken får en uppgift än att bara gå i en hage och ge mig dåligt samvete.
Avel är verkligen en hel vetenskap, därför diskuterar jag flitigt med kunniga och uppdaterade vänner. Tack vare dem har jag nu fyra-fem hingstar jag funderar på. Det jag vill hålla på med är något så ovanligt som fälttävlansavel, och hingstarna lämpade för det är få.
Mitt sto och min dotter gillar grenen iallafall:
Som sagt, avel ÄR en vetenskap. Har följt några trådar på nätet i vilka de invigda ondgör sig över att vanliga hästägare som jag vill betäcka våra ston som inte ens visats. Nej, alla hinner inte visa sina unghästar, kanske för att de flesta hästägare jobbar med något annat än hästar 8 timmar om dagen!
Det kan finnas många skäl till att unghästar inte visas. I mitt fall fick mitt sto ett griffelben avsparkat som unghäst vilket satte stopp för en del just då.
”Skogsbettan” och hennes halvtaskiga avel sänker kvaliteten på de svenska halvblodshästarna menar expertisen. Inte kan vanligt hästfolk hantera avkommorna heller! Huga.
Men vad har ”Skogsbettan” för hingstamterial att tillgå? Idag avlar proffsen i ett enda syfte: att få fram tävlingsindivider på toppnivå, och hingstarna är därefter. Klart att inte medelryttaren klarar av de avkommorna!
Något jag tycker fattas är en avelsfåra som syftar till att få fram trevliga, psykiskt stabila hästar som funkar för vanligt folk. Hingstarna som lämpar sig för uppfödning av bra ridskolehästar och schyssta hobbyhästar, var finns de? Det är kanske dem som ”Skogsbettan” behöver?
Nå, nu betäcker jag mitt helt ovisade och obevisade sto. Hon är liten men hållbar, ridbar och energisk med grym galopp och en arbetsskalle av guld. Det är inte så få goda egenskaper det.
Jag får hoppas att fölungen inte sänker kvaliteten på SWB-stammen allt för mycket!
Hingstfrossa, som sagt. Det är en härlig vårsjuka!
Följ oss gärna på Instagram. Ulrika: ulrikaeff Saga: sagaasss