Sluta glorifiera det gamla. Allt var inte bättre förr!

Det finns en sak som börjat stå mig lite i halsen, och det är den här eviga lovsången om hur mycket bättre allt var förr i hästvärlden.

Framför allt hur mycket bättre vi var. Vi som nu är rätt gamla.

Vi cyklade tio mil i ösregn varje dag och pulsade sedan fem kilometer i djupsnö när ösregnet övergått i snöstorm.

Bara för att få lukta på en häst!

Ja, jag överdriver, men lite så låter det.

Trådarna kan bli rena tävlingarna om vem som cyklade längst och mockade flest boxar -åt vem framgår inte alltid.

Och blandat med hyllandet av hur hårt vi slet serveras såklart lite smockor åt den föräldrageneration som nu sliter ut sig med att skämma bort och curla sina barn.

Och visst, barn ÄR bortskämda och curlade idag.

Nåt helt otroligt ibland.

Jag hade en ung tjej i mitt stall ett tag som vägrade åka buss. Hennes mamma skulle köra henne, annars fick det vara.

Ibland var det mormor som satt bakom ratten. De blev inte så långvariga här.

Men iallafall, var det verkligen så mycket bättre förr allting?

Bara för att vi cyklade långt och mockade åt andra?

Var hästhållningen bättre?

Med spiltor och lågt i tak och dålig ventilation.

Var utrustningen snällare och bättre anpassad?

Det vet jag inte. Kan ju se på bilderna på hur jag tränsade på 80-talet att bettet är alldeles för långt, och de smala sadelgjordarna utan resårändar, var de sköna för hästarna verkligen?

Hur bra passade de hårda gamla sadlarna egentligen?

Hästhanteringen?

Mycket råare.

Visa vem som bestämmer!

Hästar som försökte signalera obehag fick stryk.

Var ridningen bättre?

Njaaa, hur vet ni det egentligen, ni som hävdar det?

Den betydligt hårdare inställning till hästen spillde naturligtvis över i ridningen.

Det är lätt att bli nostalgisk när man tänker tillbaka på sitt barndomsstall och hittar gamla bleknade foton, men jag minns ganska mycket med den gamla tiden som är helt oacceptabelt nu.

Tack och lov.

Och om vi återgår till det här med hur hårt vi som var barn på 1900-talet slet bara för att få vara nära en häst.

Är det verkligen bara nåt bra?

Var det ens rimligt?

Är det inte just den kulturen som gjort olika former av utnyttjanden möjligt?

Och det här hyllandet av de gamla hästkarlarna.Ja, de hade ett enormt kunnande.

Eller har. De finns ju fortfarande, trots att alla i ungefär fyrtio år sagt att snart finns det inga kvar.

Men även kunskaperna går framåt och mycket av det de lärde ut gör vi inte längre.

De mycket sämre kläderna som blötte igenom och blev kalla saknar jag inte.

Fy farao vad jag frös i stallet som barn.

En sak var bättre förr -det var mindre stress.

Man kunde hänga i stallet i timmar och dagar, rykta och fläta pannband och putsa grejer.

Nu splittrar plingande mobiler upp lugnet och i stallgången står en jäktad mamma och stampar och ropar att nu måste vi åka!!

Pendeln må ha svängt väldigt långt åt andra hållet nu.

Tiden får utvisa om det blir något riktigt hästfolk av dagens servade barn med mockningsmammor och privatchaufförer.

Men jag tycker att vi som är äldre ska tänka ett varv till innan vi oreflekterat hyllar allt med det gamla.

Var allt verkligen så mycket bättre förr?

Jag tycker absolut inte det.

Följ mig gärna på Insta: @ponnymamman.se