Uppladdning pågår.
Nu känns vintern bara som en smutsig gammal mockningsjacka som man vill knöla in i tvättmaskinen. Eller slänga.
Samtidigt anar man ljuset i tunneln. Det känns att våren står runt hörnet. Sagas ambitionsnivå har inte dämpats av övergången på häst och målet är inget annat än junior-EM på hennes lånehäst Aurora Lee.
Puh! Jag ska tydligen springa bakom en skimmelrumpa ett tag till!
Tävlingsplanering är kul. Man ser året framför sig.
-Vi åker dit och dit och sen dit, och klarar ni de kvalen så åker vi dit…
Det är segt att hålla tävlingshästar igång utan ridbana och ridhus. Speciellt en sån här skitvinter när man inte kunnat galoppera ute. Hemma har Saga varje vecka skrittat över till sin hemmatränare i dressyr Hanna Larsson samt då och då ridit för Eric Lette. Hoppning på tisdagar för Helena Persson 40 minuters bilresa bort.
Förrförra helgen var de på Runsten på inomhusterräng för Uffe Johansson, och vi ska försöka komma iväg på en eller två inomhusträningar till innan första tävlingen i Tågarp i Skåne om en månad.
Nu är även vår fina Bonnie Bee igång igen efter en lång och välförtjänt vila. Hennes nya ryttare heter Tuva Rosencrantz. Hon är 14 år och bor på samma ö som vi och har ridit fälttävlan på sin C-ponny.
Bonnie har inte varit ute på annons och det finns inga planer på det heller, utan det var jag som tog kontakt med Tuva och hennes mamma. En del av mig vill bara se Bonnie gå här hemma och få små fina föl, buhu! Tror inte jag har varit så velig med något i hela mitt liv som med Bonnie Bee.
Och vi har ju aldrig haft en häst som henne heller.
Men nu är planen iallafall att Tuva ska rida och träna Bonnie Bee, fast hon står kvar hos oss. I förrgår fick Tuva hoppa henne för första gången.
Innan vi skulle åka till träningen hade Saga besök av en journalist. Jag hade halvt glömt bort att hon skulle komma. I köket var det disk-kaos och badrumsdörren stod vidöppen med tvättberg och omockad kattlåda och stök fullt synligt. Hej och välkommen till oss! Man kliver liksom rakt in i vårt kök från hallen så det är skönt om det inte är för äckligt där när någon kommer.
Saga och journalisten tittade lite på bilder och Saga blev videointervjuad. De glömde bort tiden och vem fick då göra iordning hästarna? Och sedan när Saga äntligen kom hade jag naturligtvis gjort allting fel. Schabrak, skydd, allt var fel! Av med allt och på med annat, världens liv på tonåringen.
– He he, så här är det alltid när vi ska iväg, sa jag dumt till journalisten.
Undrar vad hon tänkte. Hon hängde förresten med till själva träningen också.
Så när Tuva skulle rida Bonnie på träning första gången var det bland storhästar och med en journalist som sprang runt och filmade. Det gick dock jättebra för Bonnie och Tuva.
Nu ska jag försöka vakna upp ur vinterkoman med min egen häst Denize också. Som inte gjort många knop i vinter. Min medryttare sedan 14 år Lina vill ta fälttävlanskortet, så det krävs en plan även där. Jomen det ska vi fixa!
Här är lilla fuxmadamen, inte sä välmusklad för tillfället och det är Tuva som sitter på och inte Lina.
Jag undrar fortfarande hur det gick till när hästlivet förvandlades från min heliga, okränkbara egentid; utveckling, RIDNING och AVKOPPLING, till att jag blev tvätteri, bank, administratör, samordnare, stallchef och chaufför, coach och skällplank samt den som skrittar och tömkör hästarna åt dem som rider på riktigt.
Men man får ljusglimtar som värmer hjärtat. Häromkvällen när jag hade jobbat till 22 och kom hem och skulle nattfodra hade Saga redan gjort allt och stod i sadelkammaren och putsade allt läder.
Min egen förberedelse för tävlingssäsongen har bestått i att förnya gymkortet som inte använts på länge. Minst tre gånger i veckan svettas jag nu i trappmaskinen.
Allt för att orka med fälttävlansförälderns uppgift att GÅ, GÅ och åter GÅ! Terrängbanorna är flera kilometer långa. Efter terrängritterna händer det rätt ofta att någon kastar en flåsig häst på en också som man måste gå någon kilometer med.
Följ oss gärna på Instagram:
Saga: sagaasss
Ulrika: ulrikaeff