Skitgöra upphöjt till Zen. Om mockning som ritual och terapi.

Vissa hästmänniskor hatar det och ser det som att skotta skit bara, andra upphöjer det till konst, meditation och andlig utveckling.

Vissa ser det som ensidigt slitage på kroppen, andra som styrketräning, många säger att det är en lugn stund då de reder ut tankarna.

Min kära stallkamrat My, hon har en häst och hon mockar en låång stund och skyfflar upp spånet mot väggarna, sen ska allt tillbaka igen.

Hon har förklarat vad det där går ut på, men jag fattar nog fortfarande inte. Under tiden hon bygger sina vallar mot boxväggarna hinner jag runt med skottkärran i alla mina boxar.

Det står i skarp kontrast mot hur snabb och rapp My är med allt annat, det där långmockandet. Det är något i det som avslöjar att mockning är mer än mockning för många människor.

Oavsett hur vi ser på mockning så är det något vi hästägare måste göra, de flesta av oss varje dag.

Jag tror det är därför vi skapar någon sorts ritual av det, nästan.

Vi gör det till terapi, en stund av mental vila, en stund att reda ut tankarna. Mockning kan bringa ordning och reda i hjärnan och ge ett lugn i själen.

Många tycks lägga en väldig prestige i att varje dag prestera en perfekt mockad box. Då kan man gå och lägga sig på kvällen som en God Hästmänniska.

Sedan finns det de som inte vill lägga ner så mycket tid på det, eftersom här kommer ju en häst snart dundra in och röja runt och pissa ner och skita, som den gjorde igår och som den kommer göra imorgon också.

Som i den där scenen i ”Seven years in Tibet” när munkarna har gjort jättevackra konstverk i sand på golvet, och så kommer de kinesiska militärerna och bara stövlar rakt över konstverket.

Jag vet folk som inte vill ha hjälp med mockning för att andra mockar så konstigt!

För mig är det obegripligt, jag är bara jätteglad varje gång någon annan gör det åt mig, och hästen kommer garanterat inte bry sig om vem som har mockat.

Hur som helst. Det kan vara roligt att kika i boxar i ett stall, för såvida det inte är en person som mockat hela stallet så ser varje box lite olika ut:

* Pannkaksbakerskan
Pannkaksbakerskan gör liksom en stor, platt rundel i mitten av boxen. Hon sopar upp runt om och lämnar bara ett tunt lager strö i kanterna och hörnen. Det ser ut som en trave pannkakor, täckt av ett tunt lager mandelspån.

* Städerskan på Hilton Plaza
Här är det pedanteri! Ströet, vilken sort det än är, är perfekt utslätat som en hotellsäng med sidenlakan, det är tjockt och fluffigt och ligger lika högt i hörnen som i mitten. Plaza-städerskan backar ut ur boxen när hon äntligen är klar och slätar över sina skoavtryck med grepen. Sedan sopar hon in som en liten lucka eller ränna alldeles vid dörren. Hotellstäderskan kommer självklart också ihåg att torka av krubban, vattenkoppen och saltstenen!

* Ekonomichefen
Här slösas inte med strö för prestigens skull! Ekonomichefen har gummimatta i botten med bara lite strö ovanpå. Hon lämnar dessutom en halv meter bred oströad ränna längst bak i boxen eftersom hästen alltid bajsar där. Bara att lyfta bort skiten ju, varför slösa på strö där?

* Mediteraren
Det borde hänga en skylt där det står ”stör ej” på mediterarens boxdörr. Hennes stallkamrater vet att mockningen är en helig stund för henne och att hon då reder ut alla sina problem, analyserar dagens möten, planerar för julafton, nästa storhandling, byte av jobb och allt möjligt, därför stör de inte när hon går där med grepen. Ibland kommer det en ny stallkamrat som står och pladdrar i stallgången, det är det värsta mediteraren vet.

* Skottkärreraketen
Mockning är skitgöra och får ta max 5 minuter per box. Fort ska det gå! För helvete, det är bara piss och skit som ska ut, vem vill lägga en massa tid på det? Kanske de som bara har en box! Det är ju en promenad i parken det. Ja, ja, det kanske ligger en halv bajsboll kvar i nåt hörn, men tror ni hästen kommer lida eller? Det handlar om min tid för bövelen!

Ja, jag är den där sista, då, jag erkänner.

Följ mig gärna på Instagram: @ponnymamman.se