Hästkvinna! Så vet du att du är i K*K-fasen.
Gud vet att det finns många slutkörda och utmattade hästkvinnor i vårt land.
De är ponnymammor, tränare, hobbyryttare, uppfödare.
Och de är utmattade.
En del har dragit ner, eller rent av lagt ner. Sålt sina hästar och gårdar och flyttat till lägenhet.
Börjat ett nytt liv med rent hår, sovmorgnar och weekendresor.
Vänner som pratar om annat än träckprov och sadelpriser och veterinärräkningar.
Andra har inte ens orkat dra ner. De bara går där i grottekvarnen och drar sitt tunga lass.
De mockar, jobbar, ser till att pålle och barn och alla andra har det okej.
Dag efter dag, år ut och år in. Fast de inget orkar.
Då och då gör de nåt helt galet, som köper ett avelssto för slaktpris.
Eller tecknar upp sig på en kurs.
Som de sedan avbokar, för att de inte orkar. Och inte har råd.
Hemma hos dem råder en nästan anmälningsbar misär, därför släpper de aldrig någon över tröskeln.
Födelsedagar och släktträffar har de slutat med, de kan alltid dra en vit lögn om att det är tävling eller att någon häst är sjuk.
De är hästkvinnor, och de är utmattade.
De rider knappt längre, deras naglar är smutsiga och deras kläder trasiga.
Det är hjärndimma och tunnelseende, mikromat och yoghurt.
De orkar inte ens bråka på Hästforum längre!
Men så en dag när hon ligger där och luktar häst i sin soffa hör den utmattade kvinnan ett ord i sitt huvud.
K*K
Hon spärrar upp sina trötta ögon. Vad var det?!
Där var det igen: K*K.
Nu orkar hästkvinnan plötsligt sätta sig upp, och det känns som om hon tagit en värktablett fast hon inte har det.
Hon tar en promenad på gården. Hon ser gödselstacken och tänker K*K.
Hon ser ogräset på gårdsplanen och tänker K*K.
Hon tittar på röran i garaget och tänker K*K.
Där hon tidigare bara suckat (om ens det) när hon sett sina bedrövliga stängsel tänker hon nu K*K.
Helt ursinnig sliter hon plötsligt av sig alla kläderna och går ut i regnet och känner dess livgivande droppar mot sitt skinn och skriker K*K! K**K! K****K!!!
Sen går hon ut och röjer upp i stallet.
Hon är i K*K-fasen.
Och nu har ni redan förstått, att K*K-fasen är utmattningens allra sista fas, då man börjar vakna till liv igen.
Livsandarna återvänder, slår en smekande lov kring den tufsiga hästkvinnans väderbitna, härjade ansikte och slätar ut bekymmersrynkan mellan hennes ögonbryn.
Du vet att du är i K*K-fasen då du bokar en frisörtid, beställer nya stolpar och elrep och slänger gamla sunkiga kläder.
Du är i K*K fasen då du helt spontant ringer gamla vänner.
När du ser dig i spegeln och tänker K*K.
Det är också i K*K-fasen som den utmattade hästkvinnan äntligen förmår sig att sitta upp i en sadel igen.
Nu vill alla stackars utmattade hästkvinnor snabbt komma igenom den akuta trötthetsfasen, och köra fast-forward genom den därpå följande helvetes-sega fuck-everything-fasen då man bara ligger och glor och deppar och tänker på allt man en gång var och gjorde.
Man vill snabbt komma till K*K-fasen.
Men si det går inte. Man får allt tillåta sig att ligga där och vara trött.
Det går inte att skynda på de här sakerna. Dra ner på allt som går och bara ligg där. Var i fuck-everything-fasen så länge det krävs.
En dag hör du det lilla ordet i ditt huvud.
K*K.
Och då är befrielsen nära.
——————————————————————-
Denna text är en travesti på DEN HÄR roliga texten. Nämner detta för rättvisans skull.