Sluta racka ner på ponnyföräldrar!
Det görs hela tiden av ledarskribenter, bloggare och debattörer. Spy lite galla på föräldrar bara, skriv att de är lata, inte uppfostrar sina barn, förstör livet för lärare och så vidare och vips så skjuter klicksiffrorna i höjden.
Även ponnyföräldrar är ett tacksamt släkte att kritisera. Jag har själv gjort det, men nu vill jag vända på myntet.
Igår kväll var det min bloggkollega Silverbjälke som ruttnade ur på en mamma på nåt ställe.
Jag kan absolut förstå att det händer!
Jag råkade själv störa nyligen.
Vi var på en anläggning och Saga hade glömt ta på sig västen, någon påpekade att här måste man ha väst, alltid. Jag blev tvungen att ropa på Saga. Tränaren sa “Strunta i mamma nu och lyssna på mig”.
Det var sjukt pinsamt!! Men jag var ju tvungen att fixa så hon fick västen!
…och det är just sånt där som gör att man som häst- eller ponnyförälder faktiskt ofta behöver vara på plats. Inte bara för att köra dit barn och ponny och betala utan för att springa med grejer också.
Samt ta en grep och mocka lite skit ibland, det brukar åtminstone vara populärt.
Som i de flesta sammanhang är det kanske 95 procent som sköter sig -och 5 procent med rötägg som får all uppmärksamhet.
Viss finns det mardrömsföräldrar. Jag förstår VERKLIGEN att föräldrar är en utmaning i ridsporten, precis som de nog är i många andra sporter också.
En del vill gå så långt som till att porta föräldrar från träningar, eller att de inte ska få prata med andra föräldrar på läktaren.
Samtidigt klagas det högljutt över hur okunniga ponnyföräldrar ofta är. Men hur ska de någonsin kunna lära sig något om de inte får vara delaktiga? Om de bara ska betala och hålla sig undan?
Är vi där och vill vara med är vi jobbiga. Är vi inte där är vi oengagerade. Det går inte att göra alla nöjda som förälder!
Så här är det: ponnyföräldrarna är grundstenarna i sporten. De är med och tar fram framtidens ryttare, de är fotfolket.
Häst- och ponnyföräldrar kör, tvättar, anmäler, planerar, ringer, smsar, mejlar, swishar, hämtar, lämnar, putsar, klafsar i lera, lagar grejor, besiktigar släp, skottar skit, fryser, väntar, väntar, väntar, leder ponnyer, bär grejor, bygger banor, bär bort banor, plockar hästbajs under lektion. Sitter i hörnet där en del anser att de inte ens ska få prata lågmält med andra. Betalar, betalar, betalar.
De är där, i ur och i skur. De borde fanimej få uppskattning, kanske rentav ett tack någon gång!
Föräldrar ska inte lägga sig i, avbryta, babbla och störa på träningar. Tycker dock att ponnyföräldrar kollektivt får ta oförtjänt mycket skit ibland.
Jag har följande förslag:
Svenska Ridsportförbundet: inför en kurs i att möta/hantera föräldrar, det kanske kan ingå i tränarutbildningarna?
Ridskolor: inför tydliga regler för föräldrar som ni tydligt informerar om med jämna mellanrum.
Privata tränare: säg ifrån till rötägg, pladdermaskiner eller vilka det nu är som stör. Ni måste våga det. Alla är inte medvetna om sitt uppförande.
Utan häst- och ponnyföräldrar, ingen tillväxt i sporten.
Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: Ponnymammans Saga: Sagaasss