Händelserna på hästgården - Boka här
Händelserna på hästgården - Boka här

Sommar, sol -och insektshelvete.

Sommar, sol -och insektshelvete.

Av Ulrika Gårdsliv 04 jul 2021

Klockan 22 tog jag en kvällspromenad med hunden.

Långa molnstrimmor glänste i silver, guld och rosa på himlen när jag passerade stohagen. Lite kvardröjande kvällsljus skimrade i de vita prästkragarna och det höga gräsets mjukt böjda ax.

Så vackra kvällar vi har nu!

Men idyllen solkas i år av stickande insekter.

Vilka satans mängder alltså!

Jag fick veva omkring mig och mörda små vampyrer mot mitt skinn hela tiden.

Om det regnar på senvåren och försommaren blir det mygg sägs det, och i år hade vi väldigt blött just då.

Sagas häst Aldrie kom upp till stängslet.

– Det är myggigt, sa hon.

Jag strök bort några myggor från hennes ansikte och kliade henne lite på öronen.

– Jo, sa jag, det är en sån sommar. Men du har insektstäcke. Ni får vara ute nu.

I nästa hage, jättehagen på åtta hektar, gick våra två fuxvalacker. De kom också upp till stängslet.

– Det är myggigt, ta in oss, sa de.

– Nä hörni grabbar, jag måste faktiskt någon gång på året slippa ta in och ut och mocka efter er varenda dag, ni får vara ute.

Förväntansfullt följde de mig längs stängslet när jag gick. Jag är ju Matmor som fixar allt. Vatten, foder, hagbyten, täcken.

Deras personliga assistent.

Men nej, ni får vara ute tänkte jag. SÅ myggigt är det inte!

De kom till grinden och tittade bedjande på mig. Crescendo var lockig i manen.

– Jag har tävlat idag, jag gjorde inte en enda miss och fick 66%, är det så här du tackar mig? sa han.

Suck.

Jag stålsatte mig och följde hunden uppför backen mot stallet.

Strax därpå hörde jag ett välbekant ljud bakom mig. Det var deras hovar i marken. Jag vände mig om och där kom fuxarna knatande upp för backen efter mig.

De kan öppna grindar nämligen, de där två.

De biter i handtaget och rör det fram och tillbaka tills det hakar loss.

När jag inte lydde order tog de saken mellan egna tänder.

De kom upp till stallet helt enkelt och gick in i sina boxar.

– Ja, ja, okej då, sa jag och stängde om dem.

Sen blev de olyckliga för att deras ston var kvar ute och stod och skrek efter dem, med skrikande hästar i stallet kan man inte sova, så jag fick gå bort och ta in stona också.

Hå hå ja ja.

På dagen vill de in från bromsarna och värmen, på kvällen vill de in från myggen.

Hatar hästar att stå inne?

Normalt är det min utgångspunkt, eller åtminstone att de oftast hellre är ute.

Mina kan bli väldigt frustrerade om de är inne mycket och vill definitivt oftast vara ute.

Och jag har dem helst mycket ute för deras hälsas skull.

Men just nu vill de faktiskt vara inne.

Varför skulle de annars bryta sig ut ur sin enorma beteshage och gå in i sina boxar själva?

Följ mig gärna på Insta: @ponnymamman.se

Kommentarer