Sälj inte gamla hästar! Ta ditt ansvar -in i det sista.

Då och då ser jag dem – annonserna där någon vill sälja en gammal häst billigt, eller rent av skänker bort den.

Och jag blir lika ledsen varje gång.

När jag ser att någon söker ”ett sista hem” till en häst på tjugotvå, tjugofem, ibland närmare trettio, jag tänker bara att ni är kräk som inte vill ta ansvar för detta liv in i det sista.

Detta liv som bokstavligen är i era händer.

När jag tittar på min egen fuxmärr som börjar bli gammal och nu visar tecken på åldrande -hur skulle jag någonsin kunna tvinga henne att byta liv på gamla dar?

Efter all glädje hon givit mig, efter allt roligt vi haft ihop?

Hur skulle jag bara kunna kassera henne och tvinga henne in i en ny tillvaro med nytt stall, nya kompisar, ny ryttare, nytt allt?

Är jag inte skyldig henne att möta hennes åldrande som jag möter mitt eget, med minskade krav på prestation och mer uppmärksamhet på mående och förändringar?

Och är jag inte skyldig henne att när den dagen kommer då hon inte längre kan leva ett värdigt liv, att avsluta det på bästa sätt för henne?

Jag skulle aldrig i livet sälja eller ge bort en gammal häst!

Ibland är det faktiskt snällare att avliva.

Hästar kan vara superfräscha långt efter tjugo och många rids högt upp i åldern.

Men samtidigt är det som med gamla människor -utförsbacken kan komma när som helst.

En del vill hellre lägga på andra att ta hand om utförsbacken.

Hur kan man bara överge sin vän så?

Du som har en gammal häst, ta ditt ansvar.

Är det verkligen det bästa för hästen att få ett annat hem, om du nu inte kan ha kvar den?

Eller är du bara feg och svag som vill slippa det sista svåra steget?