Onda barn med halshuggna hästar -det klarade inte valnötshjärnorna av.

Ibland påminns man om att hästars hjärnor inte är större än en mandarin.

Eller var det valnötter?

Vi rider ut rätt mycket, ett par gånger i veckan sådär. Våra hästar har sett det mesta.

Trafik av alla slag, maskiner och bråte, cyklister, barnvagnar, barn på studsmattor, rullatorer, traktorer, bilar som kommer med båtar på släp.

But -there is a first time for everything, och igår visade sig fasornas fasa på deras gamla runda som de gått hundratals gånger.

Uppflugna på några stenar i vägkanten satt tre söta små flickor med käpphästar!

Min häst frös fast i marken. Han gör så.

Fälttävlanshästen började steppa och blåsa.

För att avdramatisera för hästarna började jag prata med flickorna. Sa ”Åh, har ni käpphästar, vad fina, vad heter de?”

Barnen svarade glatt och och visade upp sina käpphästar.

”Den här heter Stjärna, och den heter….”

Det här blev för mycket för valnötshjärnorna.

Tre onda barn som halshuggit hästar vars huvuden de trätt upp på pålar och nu viftade med!!

Fälttävlanshästen som har gått X antal internationella mästerskap med tusentals åskådare och som verkligen sett -och hoppat- ALLT gjorde helt om och flydde ut på ett fält. Min dumma häst gjorde en liten piruett och hakade på.

Vi orkade inte bråka oss igenom det här utan vinkade åt käpphästflickorna och tog en omväg hem.

Vad som helst, bara inte barn med halshuggna hästar!

Vi borde köpa in lite käpphästar att dekorera ett hinder med på terrängbanan.

Jag älskar verkligen käpphästkulturen, det jag sett av den.

Och jag kan passa på att tipsa om Jenny Bichos böcker om käpphästtjejen Vilde och hennes äventyr (Bonnier Carlsen).

Följ mig gärna på Instagram: @ponnymamman.se