Fux, hingst, liten. Inget var rätt med Crescendo!
Det var inte precis hurrarop när jag föddes.
– NEEJ! Inte en fux till! klagade matte.
Det var alltså det första jag fick höra här på jorden.
– Ånej, det är en HINGST! gnällde hon sen.
Där låg jag i halmen den 27 april 2012, en perfekt och frisk liten fölunge, och allt var tydligen bara fel?
De är så konstiga, vill bara ha en massa ston! Det är jag och fem ston på den här gården!
Gärna för mig, men alltså?
Tanten fick lära sig leva med båda dessa faktum.
Att jag var fux, och hingst.
Nå, jag är ju en sjukt FIN fux!
Helst vill matte ha svarta hästar. Mormor var ett kolsvart fullblodssto, och morfar var en svart dressyrhäst.
När mamma föddes, som alltså hade TVÅ svarta föräldrar, skrek matte också “nej!”
-Nej! Vad är det här! Hur kunde det bli en fux?!
Sen förklarade någon att om det är dubbla fuxanlag så kan det bli en fux, även om båda föräldrarna har en annan färg.
Ja ja. Nu har matte en hel fuxfabrik, det är som det är bara.
Den första som satt på mig var Lina, som ridit alla mattes hästar i alla år, ända sen 2002 på mormors tid.
Jag var jättesnäll i början.
När jag var fyra blev jag lite busigare och började bocka och så. Jag har nog kastat av de flesta, särskilt Saga.
Fast tanten är en jävel på att sitta kvar! Hon går och skryter över att hon sitter kvar bättre än ungdomarna.
Fast sanningen är att jag bockar lite snällare med henne. Annars skulle hon ju bara bli en hög med fett och brutna ben, det gamla skrället.
När jag var fyra skickade de mig till Jannica Wadell ett tag, för grundutbildning. Hon fick bra stil på mig.
Och i våras fick jag åka lååångt ända ner till Skåne för att bli fälttävlanshäst.
Saga hade försökte sig på en H90 med mig. Hoppa konstiga grejer kan jag väl göra, men jag gillar bara inte att dra iväg i full fart ut i det okända. Så jag stannade ut mig.
Saga och jag har liksom inte kemi med varandra.
Anna Bigshot Hassö var det som fick äran att försöka göra fälttävlanshäst av mig.
På det stället är de riktiga hårdingar. En går med skruvar och plattor i kroppen och en hoppade på kryckor.
De lärde mig att hoppa ner i vatten -klicka på det röda för att se filmbevis på det!
Och de lärde mig att duscha utan bråk.
Hatar att duscha!
Iallfall, Anna fick faktiskt runt mig i en fälttävlan. Vi kom 6:a. Men Anna var brutalt ärlig mot matte och sa att det är nog ingen fälttävlanshäst. Snarare dressyrhäst.
-Har jag råkat föda upp en dressyrhäst? mumlade tanten bestört.
Och Saga ville inte ha mig, för hon vill bara ha hästar som har kapacitet att gå trestjärnigt!
Till råga på allt var jag för liten för Saga också.
Så nu skulle de SÄLJA mig!
Alla var helt missnöjda bara för att jag har lite självbevarelsedrift!
Nåja, än är jag inte såld, och det senaste är att jag ska bli tantens tant-häst!
De enda som säger snälla saker om mig är såna som gillar dressyr. Saga red för en som hette… vad hette han nurå…. Matte kallar honom för knäckebröds-reklamen.
Martin Ågevall! Så hette han.
Knäckebrödsreklamen sa att jag var “good enough” för dressyr.
Matte säger iallfall att jag är en dröm att rida!
Att jag är mjuk som en kola och har guldgalopp.
Men ibland blir jag orolig. Senast igår bråkade de om mig. Husse sa att jag borde säljas för att betala min hag-kompis´halsoperation.
Som om det är mitt fel att hon har fel på halsen!
Idag snyftade matte lite i luren till vår granne Svante, som är äldre och klok och som en gång hade 40 islandshästar.
Han sa till matte att hon INTE skulle sälja mig.
– Ta ett lån istället. Om du säljer blir du bitter och sur och kommer vara arg på både din man och Saga för att du offrade den fina hästen. Du har också ett liv!
Ord av visdom!
Det är klart att jag inte vill något annat än att gå här på gården där jag föddes och vara tupp i hönsgården bland brudarna.
Och vara lagom-häst åt tanten och uppfostra alla småglin som ska födas här.
Håll tummarna för att det får bli så!