Djurägare – vi måste vara vettiga.
Hade tänkt lämna det här med djursjukvården bakom mig, men det går inte en dag utan att någon ringer, mejlar eller skickar en berättelse om något de upplevt i djursjukvården.
Så jag tänker ännu en hel del på det.
Vill ta upp en sista sak som veterinärsidan anfört till sitt försvar. Det är att djurägare har högre och högre förväntningar på att deras djur ska kunna räddas, att svåra tillstånd ska kunna behandlas och så vidare.
Ja, så är det nog.
Vården blir allt mer avancerad, man kan behandla allt fler sjukdomar och tillstånd, och man hävdar det är det som driver upp priserna.
Det är inte hela sanningen. Men en del av sanningen.
Visst vill många ha den mest avancerade vård som finns. Den nya, vinstsugna djursjukvården har helt enkelt insett att här kan det tjänas pengar.
Finns den avancerade vården för att djurägare pressar på om utveckling, eller finns den för att någon har sett en marknad? Det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.
Utvecklingen eldas hur som helst på av alla tv-program där veterinärer räddar djur. En del inspelade på Evidensiaklinker, vilket sammanträffande…
Nå. Bortsett från det nya vinsttänket som brett ut sig håller veterinärkåren i Sverige än så länge en hög moralisk och etisk standard. Till exempel förekommer knappast proteser på djur i Sverige. En veterinär blev fälld i veterinära ansvarsnämnden för en benprotes på hund.
Här drar alltså veterinärkåren någon sorts gräns. Bra där!
Utomlands är proteser på djur en växande trend som jag personligen tycker är läskig.
Är proteser på djur vettigt? Eller oftast bara djurplågeri? Klicka HÄR
En människa kan förstå varför hon får mediciner, sprutor eller en protes. Hon kan förstå varför hon inte kan röra sig normalt och kan berätta om smärtor och biverkningar, men ett djur kan inte det.
Ett djur med protes upplever sannolikt både ångest och smärta.
Nä fy. Jag hoppas att vi aldrig ska se nåt sånt här i Sverige:
Vi har våra djur för vår egen skull. Djur ska inte leva för oss om det innebär ett lidande.
Varför tar jag upp det här med proteser om det ändå inte görs i Sverige? Jo, för jag tror att det mycket väl skulle kunna börja utföras om det skulle tryckas på från djurägarhåll.
Om en alltför frestande marknad skulle uppstå.
Vi har ju redan sett att man låter pengar styra. Så varför skulle inte den gränsen på sikt kunna luckras upp?
Det är upp till oss alla att sätta stopp. Låt oss inse att alla djur kanske inte ska räddas till vilket pris som helst. Att vi kanske inte bör behandla precis allt. Att vi måste se djur som djur och acceptera att de inte upplever tillvaron som vi.
Min häst fick cancer, han hade lidit ett tag redan då det uppdagades och det var glasklart att det bästa för honom var att få resa vidare till de evigt gröna ängarna. Jag grät i veckor, men det var det enda rätta.
Förmänskligandet av djur har gått väldigt långt. Många handlar ur ren egoism när de vägrar inse att deras djurs liv borde avslutas.
Det är inte lätt att stå där i valet och kvalet.
Man måste då fråga sig:
* Vill jag behandla för djurets skull eller för min egen?
* Om vi gör ingreppet, innebär det mer lidande för mitt djur, och hur blir dess liv efteråt?
Vi djurägare måste vara vettiga. Vi måste orka inse när våra djurs liv borde få ta slut.
Det är ett ansvar vi måste ta.
Framför allt för våra djur, men också för att det påverkar vart djursjukvården tar vägen.