Ponnysporten 2015 -ett onödigt experiment.
Snart lämnar vi ponnytiden helt i vår familj och det blir häst för hela slanten. Men jag kommer dröja kvar lite vid ponnygrejer här i bloggen, för att riktigt gå igenom alla tankar och funderingar jag har.
Det har varit en underbar och intensiv tid. En hisnande resa, från Sagas första lätta klasser på lånad ponny till tiden i eliten, som var både himmel och helvete. Guldskimret står vår fantastiska ponny Bonnie Bee för. Hon kommer för alltid att lysa som ett vackert skinande ljus i vårt minne.
Men jo, det är faktiskt lite skönt gå vidare från ponny. Anledningen är inte bara det som hände nyligen utan framför allt införandet av de nya reglerna som gjort allt så bedrövligt tröttsamt.
Jag talade nyligen med en av Svenska Ridsportförbundets tungviktare som frågade hur jag hade upplevt det här årets ponnytävlingar (jag har erfarenhet från hoppning och fälttävlan).
Och jag sa vänligt men rakt upp och ner:
-Jag tycker det har varit hemskt!
Jag har sett krympande startfält och upplevt långa dagar med en myriad olika klasser -många med bara ett fåtal startande. Jag har hört slitna arrangörer sucka “vad är det för grupp nu då som är inne”. Jag har sett dem höja och sänka och harva, höja och sänka och harva, jag har sett dem slå ihop prisutdelningar för att det blivit för tidsödande att ta dem en och en -med följd att familjer måste vänta i timmar på barnets rosett innan de kan åka hemåt. Jag har pratat med föräldrar som är uppgivna och trötta och lyssnat på funktionärer som tvingats stanna till klockan 22 en lördagkväll.
Även i fälttävlan som redan tidigare hade åldersindelning har vi nu fått grupp ett och grupp två. I SM i ponnyfälttävlan på Flyinge var det bara tre (3) tävlande i grupp två. Alltså kunde alla tävlande känna sig säkra på att åka hem med en MEDALJ, bara de genomförde tävlingen. Hur mycket värde har en medalj om startfälten i ett svenskt mästerskap är så små att alla får en, bara de tar sig runt?
Nu ska det inte bli missförstånd. Jag missunnar inte någon sina priser eller medaljer. Men jag hade så mycket hellre sett de här tre ryttarna i samma grupp som de andra, så att det hade blivit mer sport -fler för alla att tävla mot.
Vi har hört förklaringarna. Barn ska inte behöva tävla mot äldre barn. Det är orättvist. Men att detta försök att jämna ut orättvisor bara skapat nya orättvisor kan alla se.
Ponnysporten 2015 var ett experiment som tröttade ut föräldrar och funktionärer och som sänkte motivationen hos arrangörer och sponsorer. Som skapade nya orättvisor och ledde till inflation på segertäcken och rosetter. Flera klubbar har meddelat att de inte tänker ha ponnytävlingar mer -de orkar inte längre.
Jag har haft sex underbara år i ponnyvärlden, dels som fälttävlansmamma men också som general för Ridsport Ponny Cup, ett fint uppdrag som varit mycket givande men som jag nu valt att lämna.
Nu ska det göras en utredning om huruvida de här ändringarna var bra eller inte. Ja, de flesta av oss som upplevt förändringarna behöver ingen utredning -vi har vår uppfattning alldeles klar.
Snälla Svenska Ridsportförbundet, sluta härja med ponnysporten. Sluta ändra och mixtra och experimentera! Gå tillbaka till det som var och som funkade fint, innan ni tagit död på ponnysporten helt.
/Ulrika