Eliten måste sluta försvara elak utrustning.
Att hästsporten är i förändring mot en ökad djurvänlighet har väl knappast undgått någon, och detta är enbart bra.
Mycket som gjorts med hästar historiskt och som fortfarande görs är hårresande.
Det är en absolut nödvändig och i min tro oundviklig utveckling att allt vi gör med hästar måste gå åt det djurvänligare hållet.
Men tyvärr finns det de som klagar på utvecklingen, och det är nästan alltid eliten.
Då och då slår det mig vilken instängd bubbla många proffsryttare lever i.
Allt som sker i hästsportbubblan är på blodigt allvar -för dem, men bara dem.
Till exempel är det en stor sak för proffsryttaren Sofia Farman Zetterman att man vill förbjuda stjärnsporrar på tävling.
I en krönika i Tidningen Ridsport beskriver hon hur hon som mindre tjej inte rår på vissa unghästar om hon inte har stjärnsporrar.
Det ger henne ett underläge gentemot andra ryttare, menar hon, det blir orättvist.
De som fattar beslut måste lyssna på dem som rider på högsta nivå, fortsätter hon. Det är de som verkligen känner sporten.
Alltså är det enligt henne de, proffsryttarna på högsta nivån, som bör få bestämma vilken utrustning som ska få användas.
Beslutsfattarna måste lyssna på dem.
Det beskrivs som väldigt stora beslut och att det vilar ett enormt ansvar på de som ska fatta besluten.
Ansvar för vem? Inte hästarnas väl i de här fallet.
Vi har sett de senaste åren att det oftast är just proffsryttare som går till den skarpaste utrustningens försvar.
De vill ju inte ändra på något som funkar för dem.
De försvarar det de är vana vid att få använda, om det så är stjärnsporrar, rollkur eller något de bara håller kärt, som dressyrhatten.
Aveln av tävlingshästar går stadigt mot allt känsligare individer. Detta kräver allt känsligare ridning.
Men kan man inte få fram alla hästar utan stjärnsporrar, då kan man kanske inte rida alla hästar bara.
Sport är inte rättvist, och särskilt inte hästsporten.
Alla löpare kan inte vinna loppen, och det är inte orättvist att vissa har kortare eller svagare ben än sina medtävlare, det är så det är bara.
Hur som helst. Det verkar finnas en tro på att det är vi som rider och framför allt de som tävlar som avgör ridsportens framtid.
Det känns lite inskränkt.
Ridsporten är under hårdbevakning.
Det är varken eliten eller hobbyryttarna som kommer avgöra hästsportens framtid.
Det är omvärlden och hur de ser på oss.
Det vore skönt om eliten i bubblan ville förstå det.
Avslutningsvis, jag har inte det minsta emot Sofia Farman Zetterman.
Hon har skrivit en krönika, och krönikor är till för att väcka debatt.
Krönikörer måste vänta sig mothugg, och det är inte att “mobba” att ha en annan åsikt.
Tänk på det när ni kommenterar.
Följ mig gärna på min nya Insta: @ponnymamman.se
