Dags att göra uppror!
Ingen har väl undgått vad nyhetsveckan handlat om: händelserna i Köln under nyårsnatten, och avslöjandet att liknande saker sker också i Sverige.
När min dotter var tretton blev hon på Gröna Lund i Stockholm omringad av ett gäng ungefär lika gamla killar som blåste rök i ansiktet på henne och tafsade. Till slut blev hennes hennes bästa kompis Julia rasande och började gallskrika åt killarna som då försvann.
Tack Julia!
Nu när det uppdagats att det förekommit sånt här på festivaler i Kungsträdgården blev jag orolig. Jag pratade med min dotter.
– Ni har ju varit på de där festivalerna, har killar omringat er och tafsat på er också?
– Ja, det har de flesta varit med om.
– Men har ni alltså haft händer på er?
– Ja, de går innanför kläderna på en! Det är fett obehagligt!
Alltså jag blev skogstokig. Hela veckan har jag varit arg. Skitförbannad, apsur, oroad. RASANDE på att min dotter efter hundra års kvinnokamp inte ska kunna röra sig på stan utan att bli tafsad på!
Att det går BAKÅT.
Tanken slår mig att det kanske är helt normaliserat för hennes generation? Att de vuxit upp med det och tänker att lite sånt får man ta?
Förresten har det hänt mig också. För några år sedan blev jag upptryckt bland kläderna på en torghandel och tafsad på av två torghandlare. Jag drog armbågen i bröstet på den ena och knuffade mig loss. Att gå till polisen föll mig inte in, så kanske är detta “normaliserat” till och med för mig?
Iallafall. Det här ta-för-sig-beteendet finns tyvärr bland män överallt. Det förekommer till och med i hästkvinnornas heliga tempel stallet.
Och det är inget nytt. För några år sedan intervjuade jag Ulla som då var närmare 80 år. Hon var bland de första flickorna som sökte sig till stallen. Hon berättade hur stalldrängar kunde tafsa och hur en man i stallet försökte våldta henne då hon bara var 12. Hennes hund hoppade på honom. Hunden fick en hård spark, men Ulla kom undan.
Alla känner vi till historier om killar och män som går över gränserna i hästsporten. För fem-sex år sedan var det en som förförde 12-13-åringar som han tog med sig till hotell, i höstas gick en ung kvinna ut med en hårresande berättelse om ett destruktivt förhållande med en gift småbarnsfar som var hennes lärare, ett förhållande som inleddes när hon bara var 16.
Och jag känner en kvinna som tvingades åka hem från en beridarutbildning Tyskland för att hon vägrade ligga med den gifte läraren. Och jag skulle kunna namnge en hel drös prestigetyngda, gråsprängda hästkarlar som raggar tonåringar.
Alla vet, men ingen säger något.
Jag vill bara skrika. Jag blir galen! Jag blir vansinnig på att män och pojkar går över gränser och att inte ens stallen, våra andningshål, är säkra miljöer.
Det är dags för ett rejält jävla uppror. Att medeltida ord som “kvinnofrid” börjar användas igen är väldigt oroande.
Var går en flicka säker idag? Inte på stan. Inte i stallen, inte i skolan, inte på nätet.
Vad kan vi göra?
För det första kan vi uppfostra våra döttrar till starka kvinnor. Lär dem att sätta värde på sig själva och att markera tydliga gränser. Inte minst på nätet!
För det andra kan vi prata med dem om samhällsutvecklingen, prata med dem om vad som är rätt och fel.
MEN -och detta är ett viktigt men. Ansvaret för händelserna är inte flickornas, utan pojkarnas, för det är de som går över gränserna. Ursäkta inte småpojkars övertramp med att skoja bort det. “Ha ha, det är ju så pojkar visar uppskattning, han är säkert kär i dig.”
Lär pojkarna var gränserna går! Och vi måste alla våga säga till om vi vet att oegentligheter på går i till exempel ett stall.
P.S. De som är unga nu vet inte alltid vilket slit som ligger bakom de rättigheter vi har idag, men som nu känns hotade. Har ni sett Fröken Frimans krig på tv? Jag blev jätteglad när min dotter med äkta intresse tittade på serien nu i julas. Den finns på SVT Play till den 28 januari.
Trevlig helg!