Bort med pessoabettet! Det är bara elakt.

Svenska Ridsportförbundet vill inte tillåta bettlösa alternativ vid tävling i dressyr riktigt än.

Hur länge dröjer det? Tre år? Tio? Vi får se.

Marknadskrafterna kommer att arbeta emot det, och de har stor makt. Jag kan förstå om förbundet behöver tid på sig att smälta, stöta, blöta och diskutera den här frågan.

Men jag tror, och hoppas, att det någon gång, i någon form kommer bli tillåtet med bettlöst även på dressyrtävling.

Under tiden har jag ett förslag: se över vilka bett som tillåts i TR idag och ta bort de värsta.

Och nu går jag visserligen från dressyr till hoppning, men jag har ett konkret förslag om var man kan börja: med pessoabettet.

Det är ett elakt bett som inte minst en massa ponnybarn rider runt med.

Det är elakt för att det är ett skarpt bett med skänklar och som saknar kindkedja. Om det ger hisseffekt eller hävstångseffekt eller gag-effekt eller alla tre på en gång är omdiskuterat, men elakt är det.

Många tror att kedja är något taskigt, men det är precis tvärt om.

Kedjan är till för att mildra hävstångseffekten, för att fördela trycket och för att begränsa hur stark en hävstångsverkan kan bli.

Många tror att en lösare kedja är snällare än en lite “hårdare” spänd, men även här är det precis tvärt om. Ju lösare kedja, desto mer hävstångseffekt.

Att spänna kedjan löst är missriktad välvilja.

På pessoabettet finns ingen kedja, och därmed ingen gräns för hur stark verkan från ryttarens händer kan bli.

Pessoabettet är oftast tvådelat vilket gör att det dessutom riskerar att tryckas upp i gommen vid förhållningar.

Det är ett bett som bara skapar bara frustration, och helt säkert även smärta.

Och det låter vi barn rida med! Jag har sett det på framför allt ponnyhoppning, ofta på ponnyer som går med huvudet rakt upp i luften med rullande ögon.

Det finns visserligen många otäcka bett som är tillåtna, men man måste ju börja någonstans?

I say: ut med pessoabettet!