Hästtjejers mod. Om att ta en snyting och stå upp för de som är mindre.
April 2015. En 15-årig tjej skäller på och hotar två trettonåringar på en buss. Saga sitter en bit bak i bussen och ser att det är två hästtjejer hon känner och som hon hållit ridlektioner för några gånger. När de går av bussen säger Saga till den 15-åriga flickan, som hon också känner, att lämna dem ifred.
För detta får hon en knytnäve rakt i ansiktet. Av en annan jämngammal tjej, 15-åringens personliga torped ska det visa sig. I Sagas förra mobil som nu är trasig finns bilder på den spräckta läppen, blodet och blåmärkena.
Saga går till polisen och anmäler. En kväll åker hon tillsammans med sin pappa hem till flickan som ligger bakom alltihop. Hos henne finns också den flicka jag kallar “torpeden”, hon som slog. I timmar sitter de och försöker diskutera. Pappan är lite vettig, mamman totalförnekar och vägrar tro att hennes barn gjort något dumt.
Själv var jag bortrest i jobbet, men jag tyckte det var modigt av Saga att åka hem till dem och konfrontera dem.
Men det slutar inte där. Snart åker en av trettonåringarna också på stryk. På en busshållplats går samma flicka som slog Saga fram till trettonåringen. “Torpeden” börjar mata knytnävsslag i ansiktet på trettonåringen och fäller henne till marken. Trettonringen blir liggande på marken och blir sparkad, bland annat på halsen. Hennes kompis drar i torpedens arm men blir bortknuffad.
En bit in i misshandeln skriker den andra 15-åringen “tänk på att hon är liten!” Då slutar torpeden upp. 15-åringen gapskrattar enligt flera vittnen när de går därifrån.
Igår, sju månader senare, var det rättegång i Solna tingsrätt. Jag måste erkänna att jag var förvånad att den hårt belastade stockholmspolisen ens tog upp fallet. De lägger ju ner förundersökningarna på nästan vad man än anmäler.
Saga höll en lång och detaljerad redogörelse. Den åtalade hävdade via sin advokat att Saga varit provocerande. Saga medgav att hon varit kaxig.
”Torpeden” blev dömd för misshandel. Både mot Saga och mot trettonåringen. Det tråkiga är att den andra 15-åringen, hon som låg bakom alltihop, inte blev åtalad. “Torpeden” berättade i rättssalen att de inte är vänner längre.
Efteråt, utanför rättssalen när i skulle gå hem, kom domaren fram till oss och Sagas kompis som var kallad att vittna. Han knackade på Sagas axel.
– Du är lite kaxig du! Men det är precis den sortens kaxighet du har som vi behöver mer av i vårt samhälle. Fortsätt med det!
Jag blev lite paff faktiskt. Jag har trott att jurister måste vara som ointagliga fort och inte ska visa sympatier åt olika håll.
Sticker man ut hakan kan man åka på stryk. Men Saga ångrar inte att hon stod upp för “sina” yngre hästtjejer. Åklagaren förklarade mellan raderna för mig att det var avgörande att det var TVÅ misshandelsanmälningar. Det gjorde att den här flickan fångades upp och nu får hjälp. Hon har börjat medicinera mot ADHD och får olika former av stöd. Förhoppningsvis ska hon inte spöa upp någon igen.
På så sätt gjorde snytingen kanske någon nytta ändå. Saga har godkänt att jag skriver om detta.