Bete eller stallplats med gräs? Det är skillnad!
Det är den tiden på året igen. “Har du bete? -tiden”.
Ja, vi har bete.
Jag har totalt 15 hektar med hagmark åt mina bara fyra hästar.
Men jag blir allt mindre benägen att hyra ut bete. Mest för att jag inte vill splittra min egen, väl fungerande flock och utsätta mina hästar för stress.
Men också för för att man tjänar absolut ingenting på det, och det blir bara en massa spring på gården och och tusen sms om dan med frågor.
Min man som är en väldigt snäll människa höll på att bli galen en sommar.
Bete är liksom inte bara bete längre. Helst vill väl folk att man ska rigga upp en kamera i en telefonstolpe så de kan följa vad deras guldklimp har för sig 24/7.
“Hur mår min häst? Kan du tvätta såret så jag slipper åka ut idag? Oj det ska regna, kan du lägga på ett regntäcke? Är det mycket mygg? Jag är så orolig. Kan min häst stå inne i natt, han var så trött idag och jag ska rida lektion imorgon”.
Kan du, kan du, kan du…?
Samtidig som det gärna inte ska kosta mer än kanske sju hundra.
En tjuga om dagen. Ungefär nio spänn efter skatt, vilken guldgruva!
För det vill man ha inte bara själva betet, man vill också gärna tillgång till stall, utrymme i låst sadelkammare, spolspilta, ridbana, parkeringsplats för sitt släp.
Om något händer med grejer blir jag ansvarig.
Jag tog tusen spänn sist jag hyrde ut bete, men även det är åt helsike för lite.
“Tillgång till box är ett krav” kan det stå i sökes-annonserna.
Box!! Alltså, hur kan man ha mage att be om något annat än själva gräset på marken för så lite pengar som det brukar handla om?
Vad är en tusenlapp? Det är en tank bensin. Det är en bättre matkasse, en middag på stan, två träningar.
Men värst är ändå att många förväntar sig att någon annan tar ansvar för hästen under betet.
Man ska springa och kolla hästen och smörja mulen och blir den sjuk står man där och måste passa veterinär. Vi hade en som fick fång och ägaren var utomlands, gissa vem som fick ta hand om en fånghäst för nio spänn om dan?
Jag vet inte vad som är värst, hästägare som ska komma varje dag eller hästägare som man inte ser röken av på 4 veckor.
Och Gud nåde om det skulle råka växa någon giftig blomma därute på någon vall! När kommer den första stämningen?
“Hästägare stämmer markägare -giftig växt hittades i beteshage.”
– Min häst kunde ha dött! säger hästägaren, som menar att det är fruktansvärt oansvarigt att hyra ut bete utan att först ha kollat igenom varenda kvadratcentimeter mark.
När blev det så här?
* Bete förr: en yta med gräs, i bästa fall med stängsel runt. Kanske ett gammalt badkar.
Vad vi gjorde: fanns inte stängsel stängslade vi själva med egna grejer. Vi turades om att åka dit med vattendunkar i bakluckan.
* Bete nu: väl gödslad, mockad och putsad gräshage, garanterat fri från olämpliga växter. Det ska finnas vindskydd, bromsfångare, stall, sadelkammare med lås, mineralsten och gratis tillskottsfoder, nyskurad, alltid full vattenbalja. Tillsyn och någon som springer och tar in i box vid minsta väderomslag.
* Vad hästägaren gör nu: kommer och kontrollerar att allt sköts ordentligt, rider, fikar, klagar.
Allvarligt talat. Vad många egentligen vill ha är en stallplats med jättestor gräshage, faciliteter, fullservice och en tillsyn.
Säg det istället, och betala för allt det också. Säg inte att du bara vill ha bete.
Följ mig gärna på Instagram: @ponnymamman.se