Nu blev det mycket! Förberedelserna hopar sig.
Ja, då fick man lite att göra kan man säga. Om man nu inte hade det redan.
Jag ska berätta vad ett Europamästerskap innebär i förberedelser. Nu är det två år sen sist, så jag måste fräscha upp minnet lite.
Och jag suger verkligen på detta! Jag är inte en planeringsmänniska, jag är som min man och min dotter (och Peder Fredricsson) en konstnärssjäl som behöver en curlingmamma!
En Lisen. Folk väntar sig att jag ska vara Lisen i den här familjen, men JAG ÄR INTE DET..!
Hur som helst.
Det första efter uttagning är att hästen måste veterinärbesiktigas för att den säkert ska få åka. Det ska göras ganska snart efter senaste tävling. Så det har jag bokat in, det blir imorgon.
Sen ska det tränas extremt målmedvetet och välplanerat. Det innebär för Sagas del dressyr och hoppning varvat med lättare pass. Vi håller inte på med så mycket terrängträning så här dags på säsongen, utan det är finslipning där det behövs man riktar in sig på.
Sedan blir det en så kallad pre-camp i Skåne. Den kommer vara veckan innan avfärden till utlandet och innebär att ryttarna samlas och att landslagsledaren och -tränarna tar hand om ryttarna och hjälper dem med det som anses behövas.
Någon av oss föräldrar får se till att vara ledig och köra ner ekipaget och behöver vara på plats för att skjutsa lite hit och dit under tiden där. Uppstallning kostar lite grann, foder tar man med och eget boende får man lösa.
Under tiden får inget hända med hästarna. De får inte få sår, vrickningar eller ormbett (som vi fick på Aldrie förra sommaren, hu!). De ska vara skodda i lagom tid innan avfärd osv.
Sedan blir det dags för själva resan. Vi pratar med några andra familjer som vi känner och vi hjälps åt. Vi diskuterar färdrutt, klockslag för avresa från Skåne, vilken färja vi ska ta, eventuell samåkning osv. Någon kanske kan ta någons häst eller någon kan ta någons skåp. Frågorna är många. Hur ska man bo när man kommer fram? Finns det bed and breakfast eller liknande nära tävlingsplatsen?
Jag är OTROLIGT lättad att vi “bara” ska till Holland. Det innebär bara en färja (hatar att åka färja med häst). Irlandsresan 2017 innebar tre svindyra färjor, en övernattning i Holland, en i England och totalt med båda resorna åtta dagar på vägarna.
Så tack Gode Gud att vi inte ska fullt så långt denna gång! Bara att hitta övernattningsställen utomlands är… inte så lätt. Och nu slipper vi nog det helt denna gång eftersom man kan komma till Holland på en enda dag, om man startar tidigt.
Något vi måste kolla upp är om vi måste hålla på med Traces, en veterinär dokumentationshistoria som är mycket tröttsam och som vissa länder kräver, andra inte.
Det som är skönt att själva anmälningarna och liknande tas om hand av landslagsledningen, så just det “slipper” man.
Så, dygnet innan avfärd är det dags att att skaffa hälsointyg, det måste man ha när man åker utomlands. Det får endast göras av disktriktsveterinär eller officiell veterinär och det går på ett par laxar. Obs, hälsointyget och veterinärbesiktningen är inte samma sak!
Andra förberedelser som är vad svenskarna ska ha för kläder vid vetchecken på tävlingen. Det är en liten show det där med publik, alla är mycket eleganta i regel och länderna brukar ha en enhetlig klädsel. På Irland hade alla tjejerna blåa klänningar och guldskor. Dessa detaljer fixar föräldrar med i regel, ofta tar någon mamma på sig det.
Vid ankomst ska man anmäla att man kommit fram, lämna in hästens pass, stalla upp hästen, installera sig själv, betala lite grejer osv. Där skiljer det sig inte så mycket från andra tävlingar utom att det väldigt eleganta stewards som går omkring överallt, med hatt och tjusiga outfits.
Och sen pågår det. Det är möten och möten och möten, främst är det ryttarna som ska närvara vid dem men det är alltid bra att som medföljare veta exakt vad som ska hända.
Sedan följer saker som invigning och annat skoj. Därefter hela tiden kontakt med landslagsveterinär och landslagsledarna, och så en hel del ridning förstås.
Hästen ska ha konstant skötsel och tillsyn såklart så det är ingen solstolssemester precis.
Här är min fixalista nu (utöver de eviga hemmagrejerna):
* Veterinärbesiktiga hästen.
* Tidigarelägga nästa skoning.
* Gå internetkurs om transportering av häst i utlandet (måste den som kör ha).
* Kolla datum för pre-camp, ta reda på exakt var den är och ordna med boende.
* Se till att Länsstyrelsen kommer ut och kikar på vårt fordon för utlandskörning (ja det är sant, det måste också göras). Jag erkänner att vi har varit med hjulen utanför landgränsen, i Finland var det nog, utan att veta om detta…
* Kolla om Traces krävs.
* Planera färdväg, uppskatta tidsplan. Även för hemresan.
* Hitta boende nära tävlingsplatsen.
* Klura på hur vi får med oss alla som ska med och lösa hur de ska ta sig dit, och se till att alla har en säng att sova i.
* Välja färja, jämföra priser och köpa biljett.
* Ordna med hundvakt, stallvakt, kattpensionatspersonal och husvakt (vår inackordering får göra en del av detta).
* Se till att allt foder och alla mineraler som behövs finns hemma och beräkna hur mycket som måste tas med.
* Se till att all utrustning är i gott skick och att inget fattas.
* Kolla att vi inte råkar använda någon salva eller annat som står på dopinglistan. Självklart ger vi inte vår häst något som är dopingklassat, men även sånt som Aloe Vera och nyponpulver står på den där listan, så det gäller att ha stenkoll.
* Skaffa Euro i cash. I utlandet är det bra att ha cash.
Ja, det är vad jag kommer på just nu. Säkert kommer dubbelt så många punkter poppa upp.
“Ja just det…!”
Nå. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Skulle det vara minsta grej på veterinärbesiktningen imorgon så kanske det inte blir något EM.
Fortsättning följer.
Följ mig gärna på Instagram: @Ponnymammans