Vem saknar koll på skyldigheter? Hästbranschen längtar tillbaka till 1900-talet, men måste röra sig framåt.

Då är utnyttjandet i hästvärlden åter på tapeten, och även om det som kommer fram i riksmedias granskningar inte heller den här gången är något nytt så kan man inte tjata nog om de här sakerna.

Utnyttjandet inom ridsporten har framför allt två områden: det sexuella utnyttjandet -ett område jag skrivit omkring 50 texter och en bok på.

Sedan har vi arbetsförhållandena, och där vet vi ju också hur det ser ut.

Unga människors kärlek och drömmar utnyttjas brutalt.

Kom och jobba hos oss, här har du chans att bli en stjärna!

Du får knappt någon lön, men du får vara hos oss och dyrka marken vi går på och skotta vår skit, och du får en säng att sova i.

Eventuellt kommer jag och lägger mig i din säng när min flickvän tittar bort, men det håller du käften om!

När drömmen grusas och den unga personen knäckts av alltför långa arbetsdagar där man inte hinner äta, otillräcklig med återhämtning, lite eller ingen tid att utveckla egen ridning och inget ekonomiskt svängrum så kastar hen in handduken.

Numera allt tidigare, är känslan.

Samtidigt som det här ämnet tas upp i kvällspressen för femtioelfte gången ser jag en gästkrönika i Tidningen Ridsport, skriven av hoppryttaren, festfixaren med mera Björn Svensson.

Björn är inte så värst gammal, men blir här ändå en representant för det gamla och det lite bittra.

Bittra i den meningen att JAG jobbade ju nästan dygnet runt för knappt några pengar alls -och då ska alla andra också göra det!

Annars är de dåliga anställda.

”Kollen på skyldigheter har tappats bort” är rubriken. Han syftar på de de unga som bara ser sina rättigheter idag.

Men -sanningen är ju att det är hästbranschens arbetsgivare som inte har, och aldrig har haft koll -på sina skyldigheter.

Det är ju DE som har problem med rättigheter och skyldigheter -hur kan de inte se det? För att de aldrig haft normala jobb, inte vet hur det är ute i den vanliga världen?

Jag kan hålla med om att det kanske saknas en viss tåga, en uthållighet hos många unga idag.

Jag ser också det, och bekymras över det.

Men den här inställningen; jag stod minsann ut, tog minsann i, sov minsann knappt, fick minsann ingen lön, och då ska ingen annan få ha det bättre!

Den inställningen hindrar all utveckling.

Det finns folk i hästbranschen som tjänar bra. Hovslagare, veterinärer och tränare får alla väl betalt för sin tid och sitt kunnande.

Medan hästskötaren står lågt i rang och knappt får en smula.

Verkligheten är att hästbranschen är smutsig och farlig och sliter ut folk, som när kroppen börjar gå sönder upptäcker att de inte har tjänat in någon pension att tala om och inte kan så mycket annat.

Den här kulturen att jobba så att blodet tränger upp i hårbotten och aldrig gnälla sitter som cement i alla gamla stallväggar.

Den förs även vidare på till exempel utbildningssätet Strömsholm, där eleverna måste jobba som stallpersonal, även helger och det handlar inte om några timmar här och där.

I vilken annan bransch förekommer det?

Hästbranschen har släpat efter övriga världen i decennier och befinner sig i en ostkupa.

Frågan är vad som ska göras nu när unga människor visar tecken på att inte vilja ställa upp på ostkupans kultur längre.

Hästbranschen är svår och spretig.

Förbundet vill hålla på med sporten och väjer för andra bitar som oundvikligen hör till. De säger att de inte har insyn i de privata stallen och hur de sköter sina anställda.

När Ulf Goddag Yxskaft Brömster konfronteras med frågor om arbetsförhållandena svarar han som vanligt som om han bor under en sten.

De har ju bara helt nyligen (de senaste åren) tvingats börja ta ansvar för övergreppsbiten och värdegrundsarbetet.

Det satt som ni vet hårt inne att ens börja ta i allt det där, och det vi sett är ju att det även där finns en krock mellan generationerna där de äldre som levt i gränslöshet upplever allt det här som en hink isvatten.

Mähvaddå, ska man inte få ligga med sina tonåriga elever ens nu längre?

Jag sitter tyvärr inte inne med någon lösning.

Tiden kommer att tvinga fram en, eller så går branschen under eller blir gravt decimerad.

Vi får se.

Oavsett kan inte hästbranschen stanna kvar i 1950-talet när hela världen rör sig framåt.