Tuff start för Saga -men stämningen är god. Det är bara att ta nya tag.

EM har börjat, och det har börjat med ett magplask för just Sagas del, kan kan man lugnt säga.

Efter att ha ridit ett visst program på snudd på 70% tidigare i år fick hon sitt livs sämsta dressyrpoäng någonsin, i samma program.

Det behöver naturligtvis inte sägas att det är lite svårsmält. Drygt 54% stod det på skärmen, och hakorna föll på fler än oss själva.

Det var en aningen spänd ritt. Inte hennes livs bästa, men inte hennes sämsta heller. Det är ett EM, självklart är bedömningen hårdare då än annars. När jag tittade på tänkte jag att det blir kanske 60%, och den franske domaren hade faktiskt dömt just 60%. Men så var det en tysk domare som dömt tolv procent lägre. 12 procent!

Efteråt tittade jag lite närmare på bedömningarna. Jag fann att tysken i ungefär en tredjedel (!) av ritterna dömde tio procent lägre (och mer) än sina kolleger.

Utom vad gällde sina landsmän, de tyska ryttarna fick alla utom en högst bedömning av den tyske domaren.

Det är det här som gör det lite jobbigt med dressyr. Det är en bedömningssport, och de som dömer är människor, med mänskliga svagheter. Att favorisera landsmän ser åtminstone jag som en svaghet.

Ja, ja. Poäng är poäng, man får ta det bara.

Vad gör man som förälder i ett sånt läge? Jo, man finns där bara, med tröst och stöd. Jag vet vid det här laget hur Saga vill ha det både före och efter sina ritter. Jag höll mig nära och till hands, men sa inte så mycket.

När det går dåligt, det är då man måste komma ihåg hela den långa vägen man som hästfamilj tillryggalagt och som lett upp till att man faktiskt är där ändå, på den tävling där man just då befinner sig.

Saga har tagit många smällar och är bra på att komma igen, en styrka som kommer ta henne bra genom livet, vad hon är väljer att göra.

Efter att ha gråtit och svurit och varit med mig i tältet i en knapp timme reste hon sig, torkade sig i ansiktet, och gick ut och tittade på de andra ritterna.

Annars har vi det riktigt bra här! Saga, Gabriel och Elin bor i tältet, men även om det är ett 6-mannatält blir det lite trångt med alla väskor och grejer, så jag sover i en husbil som Ingrid och Jon kom med och där finns det gott om plats.

Inatt blev jag lite orolig för dem där i tältet när jag hörde regnet trumma på taket, men det hade inte läckt in och som sagt, det har gått bättre än väntat att bo i tält.

Det bästa här är att allt är så behändigt och välordnat. Allt är på lagom gångavstånd, dusch och toa är fräscha och nu har matstånden kommit upp också, gött.

Vi har en riktigt bra ledning och stämningen är god. Igår hade vi en jättetrevlig middag allihopa, det var skoj.

Det fina med fälttävlan är att det är inte över förrän det är över. I varje moment möbleras det om rejält, och det kan bli både oväntade och dramatiska förändringar.

Terrängbanan är mycket vacker -och mycket respektingivande. När Saga säger att det är svårt, då är det svårt.

Imorgon kommer agnarna att skiljas från vetet i huvudgrenen -terrängen.

Vi återkommer med rapport!