Torka och missväxt. Har vi något ensilage i höst?

För ett halvår sedan skrev jag här om det eviga regnandet. Om hur vi drunknade i lervälling, hur stängselstolparna lade sig ner i lera som var mjuk som rumsvarmt smör.

I ett halvår regnade det så gott som dagligen. Följt av sibirienvinter i mars.

Ända in i april vaknade vi till vitpudrade morgnar.

Så det sitter långt inne att klaga på värmen nu!

Men det är inte själva värmen jag oroar mig för. Jag gillar den. Jag mår bättre i kroppen och har inte så ont.

Det är torkan…

Vi har fått ett extremt antingen-eller-väder.

Antingen bara regnar det, i månader i sträck. Eller så blir det tokvarmt och hela faunan får fnatt och allting, precis allting blommar samtidigt. Hägg, syrén, jasmin.

Temperaturerna från rekordåret 1889 är slagna och vi har haft värmebölja i hela landet hur länge som helst nu.

Midsommarblomster som lupiner och prästkragar blommar nu.

Marken är stenhård och gräset gulnar. Hur blir det med böndernas skördar?

Får vi något ensilage till hösten? Vad kommer det kosta om det blir foderbrist?

Om priset på grovfoder ökar en krona innebär det nästan 400 mer kronor per häst och månad.

Jag blir inte längre glad när väderleksrapporten visar enbart stora solar, två veckor framtåt.

Jag är rejält orolig för klimatförändringarna.

Och jag vet att jag bidragit till dem själv.