Nice try, Aftonbladet. Nu räcker det med provokationer.

Då har Aftonbladet åter lyckats reta gallfeber på hästfolket, och lyckats slå in ännu en kil mellan lägren i denna allt mer splittrade grupp.

Samt förvilla den icke hästkunniga allmänheten lite mer.

I en förvirrande text skriver SLU-forskaren Carl-Gustaf Thulin att hästarna ska släppas fria och att det behövs ändras på regler som förhindrar detta.

Jag tar ett djupt andetag och läser texten flera gånger.

Vad vill han?

Vad skriver han?

Vad menar han?

Är texten medvetet bara en provokation eller menar han faktiskt vad han säger -att hästar ska släppas fria i den svenska naturen?

Jag är inte förståndshandikappad vad jag vet och jag jobbar med att läsa och skriva, ändå fattar jag inte vad han vill.

Han skriver att det för 11 000 år sedan ska ha funnits vildhästar i Sverige.

All information jag hittar är att det var istid här då ännu och det gick renar i Sydsverige som successivt flyttade sig uppåt i landet.

Visst kan det ha funnits vildhästar här men hur som helst, Thulin berättar vidare att hästen varit i människans tjänst i många tusen år och det vet vi ju redan.

Problemet är tydligen att hästen nu är ett nöjesdjur.

Jamen visst är den det!

Det var med avhästningen av kavalleriet och jordbruket den övergick till att bli rekreation och motion för det stora flertalet som red, och tävlingspartner för en del.

”Kanske är det inte vår sak att bestämma att hästar ska tvingas göra sådant som de inte utvecklats till, såsom ridning och tävling, samtidigt som de missunnas de vilda liv som de under miljoner år utvecklats till att leva”.

Jag tar ett djupt andetag igen.

Vilka hästar är det han menar att vi ska släppa lösa?

Är det gotlandsrussen, som skulle ”klara sig”, eller är det våra högblodiga tävlingshästar som som fryser så de skakar för en regnskur?”

Alla hästar?

Om han enbart menade gotlandsrussen, varför attackerar han det här med ridning och tävling?

Sedan kan vi ju diskutera till döddagar vad vi gör med djur och om vi har ”rätt” till det.

Har vi rätt att föda upp grisar i fabriker och gasa dem till döds för att bli mat?

Har vi rätt att stänga in katter i lägenheter och förvägra dem deras naturliga beteende?

Har vi rätt att stänga in höns och ta deras ägg?

Har vi rätt att sätta koppel på hundar som vi drar i?

Som sagt, jag vet inte vad han vill med sin text egentligen.

Men alla hästmänniskor förstår ju hur det skulle gå för de flesta hästar som släpptes vind för våg i det svenska klimatet.

Det vilda liv som de ”missunnas” handlar visserligen om att få ströva fritt, men det handlar också om svårigheter att hitta mat, om att dö av sjukdomar och parasiter, om att jagas av rovdjur, om att bryta ben och bli liggande utan att någon veterinär kommer och gör plågan kortare.

Vad skulle bönder och skogsägare säga om hästflockar drog runt och trampade sönder åkrar och odlingar och gnagde på träden, hur glada skulle villaägare bli när de drar upp gardinen en morgon och ser att en hästflock trampat sönder hela trädgården.

Herregud, vi får ju inte ens rida på stigarna i vissa skogar i min trakt, markägarna blir galna och kommer och skäller ut en.

Vad de skulle göra med en vild hästflock vill jag inte tänka på.

Trafikolyckorna som skulle öka ska vi inte tala om.

Jag är förtjust i ordet rimligt, eftersom det uppmanar till sunt förnuft. Jag tycker också om ordet orimligt, som så underbart och enkelt beskriver när något är -orimligt.

Han tar upp att vi har ett regelverk som gör det omöjligt att återförvilda hästar i Sverige.

Jag vet inte exakt vilka regler det rör sig om, men det var vanligt att man förr i tiden släppte ut hästarna i skogen på vintern under de tider de inte drog plogen, harven eller vagnen.

För att de skulle söka föda själva.

Och vid något skede kom man väl fram till att det där inte var okej. Att hästar förtjänade mat och skydd för väder.

Ellerså ville inte grannbonden ha hästarna på sina marker.

Regelverket har utvecklats så till den grad att man nu kan bli anmäld för vad som helst nästan.

Hursomhelst.

Jag har svårt att ta den här texten på allvar.

Det är en debattartikel.

Han skickade in den och den var kanske lite torr och tam, som akademikers texter ofta är.

Jag skulle gissa att någon på Aftonbladets redaktion sa: attackera det här med ridning och tävling så får du garanterat uppmärksamhet.

Eller så visste han det redan själv, han pekas av många ut som djurrättsaktivist, och Aftonbladet bara he, he!

Klick, klick.

Nå. Det han lite luddigt föreslår är bara orimligt, ur djurskyddsynpunkt och ur ett samhällsperspektiv.

Jag tar inte artikeln på allvar.

Det som oroar mig desto mer är hur den spär på den splittring som redan delat upp hästfolket i olika läger.

Bild från dagens djurplågerirunda i skogen: