Nej, nej, nej. Uppdrag Granskning är INTE djurrättsaktivister.
Men JISSES
vilket liv det blev om Uppdrag Gransknings program ”Arlagården” som visade på grava missförhållanden hos en mjölkproducent.
Det är sjukt vidrigt och synd om korna. Bra att det upptäcktes.
Bönderna larmar från ena sidan. De tycks ta det personligt att en gård med missförhållanden uppmärksammats, är kollektivt kränkta och rasar mot Uppdrag Granskning.
Upprörda människor från andra hållet, både veganer och icke-veganer, vill att Arla ska bojkottas.
För att en (1) gård av 2600 visat sig ha problem att sköta sina djur.
Båda sidorna har gått bananas, och båda har fel.
I skottlinjen hamnar journalisterna på Uppdrag Granskning. Som tidigare journalist blir jag beklämd över hur många som inte förstår hur media jobbar.
Nu har jag läst allt från att Uppdrag Gransknings reportrar är ”aktivister”, de har en ”agenda”, programmet är “vinklat”, de “tar lagen i egna händer”. Och veterinären i programmet, hon är också aktivist.
Uppdrag Granskning ska också tjäna pengar på “klick” som följd av det här reportaget.
Nej, nej, nej…!
Bara så alla begriper: SVT tjänar inte pengar på det här.
Klick ger inte pengar i sig. Klicknivåer är något som tidningsvärlden kan sälja annonser på, men SVT tjänar inte pengar på klick.
Höga tittarsiffror ger inte heller klirr i kassan för just SVT. För reklamkanaler som till exempel Tv4 är det en annan sak, men man måste förstå skillnaden.
De här reportrarna har en vanlig månadslön. Och som professionell journalist är man inte aktivist. Det vore tjänstefel.
Från böndernas håll är man också upprörda över hur bilderna har tagits. Man hävdar att de skulle ha tagits under olaga intrång. Jag antar att det är det man menar med “tar lagen i egna händer”.
Ja, bilderna kan säkert ha tagits under intrång, men det är faktiskt ofta så här som skandaler avslöjas, vare sig det gäller en fabrik som grävt ner gifttunnor i marken, fula grejer i finansvärlden eller barnarbete i Asien.
Någon samlar information i smyg och lämnar till en journalist. Journalisten kollar upp och ser om det finns någon sanningshalt i saken, finns det det jobbar de vidare.
Så går avslöjanden till.
Och det gör inte journalister till aktivister.
Det är för att det är så farligt att avslöja missförhållanden som vi har det som kallas källskydd. Källskyddet ger en journalist rätt att tiga om vem som lämnat uppgifter, bilder eller annat.
Uppdrag Granskning har gjort ett utmärkt program om en gård där något gått snett.
Det är inte vinklat, det har ingen agenda, och det är inte gjort av aktivister.
Det troliga när det är så där illa på en gård är att det finns problem som missbruk, psykisk ohälsa, ekonomi som inte går ihop. Tydligen har mannen som äger gården ansökt om rekonstruktion av sitt bolag.
Vad det än är som ligger bakom att det sett ut så här på den här gården så finns det ett skäl.
Jag försvarar inte den här mjölkbonden, inte heller vill jag förminska det lidande vi ser på bilderna.
Nu vet vi inte vad som ligger bakom missförhållandena här, men att Länsstyrelsen inte skött sitt uppdrag kan nog konstateras iallfall.
Och Arla är usla som inte går med på att kommentera eller låta sig intervjuas.
De erbjuds det och funderar i två veckor, sedan säger de nej.
Vad är en VD till för om inte för att ta det yttersta ansvaret? Att vara ett ansikte utåt och bemöta kritik? Uselt, uselt, uselt.
Hur som helst -skjut inte på pianisten!
Hoppa INTE på Uppdrag Granskning! De har gjort ett utmärkt reportage.
Och hoppa inte på alla mjölkbönder heller! De som sköter sina gårdar ska väl inte straffas för att en eller några få har misslyckats?