Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Min träff med förbundskaptenen. En snabbis till Malmö.

Min träff med förbundskaptenen. En snabbis till Malmö.

Av Ulrika Okategoriserade 08 Jan 2017

Det gick inte många minuter efter mitt senaste inlägg innan det började plinga in meddelanden.

De som hörde av sig tyckte att jag hade fel. Linda var inte på något vis självskriven i ett landslag, menade de.

Dagen efter ringde det en massa. Flera var höjdare från tävlingslivet.
“Hur kan du som brukar hålla en så hög nivå sjunka så lågt?” sa en.

Här har jag en enorm nytta av att ha varit journalist i över två decennier. Jag klarar av att folk blir arga.

Jag lyssnade på dem alla. Jag vill ha alla pusselbitar jag kan få för att förstå det här. Jag är inte dummare än att jag fattar att det är komplicerat. Jag kan också ändra åsikt om jag blir överbevisad.

Så kom ett meddelande från SvRf att jag gärna fick komma och träffa den nye förbundskaptenen nu när han var i Sverige.

Klart jag ville träffa vår nye förbundskapten! Jag bokade en tågbiljett till Malmö och sa till Saga att hon fick sköta gården ensam ett dygn.

Jag är nyfiken på hur förbundskaptener jobbar. Jag fick lite inblick i det i en lång intervju jag gjorde med Sylve Söderstrand inför OS i London. Då för Tidningen Ridsport.

Jag förstår att det är ett otroligt svårt jobb.

Det här är min intervju med Fredrik Bergendorff, ny svensk förbundskapten i fälttävlan.

—————————————————————————————————————————————

Naturligtvis var jag tvungen att börja med det faktum att Linda Algotsson ställts utanför landslagstruppen.
Det var ju skälet till att jag var där.

– Det här har blivit mycket större än jag hade kunnat ana, säger Fredrik, som bor i England.

Skälen att Linda ställts utanför den ordinarie truppen har enligt Bergendorff inte med resultat (eller brist på det) att göra.

Men om att vara omtyckt handlade det i viss mån. Skälen till att hon ställts utanför grundade sig dels i det hon uttryckte i Barometern, att hon aldrig mer tänkte underkasta sig en förbundskapten, men också på att andra sa att Linda är svår.

Ett flertal ryttare, inte bara två som det sagts, hade låtit förstå att det fanns en missämja kopplad till Linda, hon hade inte kommit på landslagsträningar med mera.

Han behövde (och behöver ännu) tid att fundera på hur han ska jobba med Linda, förklarade han.

Har du förståelse för att många, inte bara Linda själv, har reagerat?

– Ja visst. En av mina key values är inclusion -inkluderande. Det kanske verkar lite konstigt just nu, efter det som hänt, men faktum är att jag har ganska svårt att göra det jag just har gjort.

Övervägde du inte att ta med henne i båten med de andra och bilda dig en egen uppfattning? Du hade ju kunnat börja så och sedan komma underfund med om du kan jobba med henne eller ej?

– Jo, jag hade tankar på att göra så. Jag förstår att det nu kan se ut som att jag tog över en konflikt och att jag kanske har förvärrat den. Men det fanns en elefant i rummet som inte var genomtagen, och jag kände att den elefanten skulle störa vår landslagssamling allt för mycket om tag tog med Linda i truppen. Jag behöver tid att förstå, och jag vill lära känna Linda.

– Om jag hade tagit med Linda på landslagsmötet nu så hade de här andra ryttarna inte koncentrerat sig på vad vi var här för att göra. Jag vill därför försöka jobba med Linda själv utanför den här truppen.

I Sverige är det en väldigt stor grej med landslag, större än utomlands, menar han.

– Jag har ju inte bott i Sverige på länge och jag kan tycka att det här att “vara med i landslaget” har blivit lite för viktigt här. I andra länder går man så mycket längre, vi hittar planer för alla ryttare individuellt som Linda säkert gör nu också med mål att det ska gå så bra som möjligt på nästa OS. Det är något som är helt okej att göra!

– Det är vad ryttarna gör hemma som avgör hur det går. Jag förstår att alla vill ha en landslagsplats, det underlättar med sponsorer och hästägare och så vidare. Jag kan förstå hela den biten. Men att det fungerar bra hemma och att de har bra träning och rätt människor omkring sig är egentligen mycket viktigare.

Hur är din ledarstil?

– Jag vet vad jag vill, men tycker det är jätte viktigt att ryttarna har buy-in -att de vet vad de vill -they believe in what they do. Det här tror jag på, det här är min grej.

– Jag har idag pratat med alla ryttarna. En del vill att man säger till dem vad de ska göra, en del inte, en del vill ha press på sig, en del presterar sämre under press, så de är alla olika. Men oavsett vilket så vill jag att deras plan ska vara deras egen. Och därifrån kollar jag av med dem vad de kan behöva för hjälp.

– Så det blir ett mera individuellt upplägg med mig. En gissning är att mitt upplägg kanske skulle passa just Linda bättre.

Vilka egenskaper tycker du gör dig lämplig för det här jobbet?

– Jag är reflective, det är viktigt för mig att hålla ihop gruppen, och jag har trots allt en lång erfarenhet, jag vann min enda guldmedalj när filmen ännu var svartvit! (1993, min anmärkning).

– Jag var tävlingsryttare hos Mark Todd i tre år och har mycket med mig från hans system. Har tränat mycket för Yogi Breisner. Och jag vill hela tiden bli en bättre coach.

Vad finns det för saker med det engelska systemet som du vill ta med dig till svenskarna?

– Det har ett sammanhållet team ring varje ryttare. En dressyrtränare, en hopptränare, en terrängtränare, en hovslagare och en fysioterapeut som jobbar med både hästen och ryttaren, och alla dessa träffas och pratar med varandra om hur de tillsammans kan hjälpa ekipaget att bli bättre.

– Varje ekipage är ett samarbete mellan flera. Man måste bort från den där ego-trippen att jag vet allt.

– Sedan tittar jag också på andra saker som hur är ditt hemmaliv, har du råd att göra det du gör, har du mycket tid att träna? Jag försöker se om det finns något som är i vägen och om man isåfall kan ändra på det.

Vad blir nästa steg med just Linda?

– Att bygga kontakt. Jag ser absolut fram emot att lära känna henne och se hur vi kan jobba ihop. Om hon vill det.

——————————————————–

Även om jag fortfarande tycker det var lite olyckligt hur det började fick jag ett gott intryck av Fredrik Bergendorff. Han var trevlig, hyste inget agg mot mig för det jag skrivit, såg mig i ögonen under hela den halvtimme vi talades vid och utstrålade både värme och empati. En positiv och sympatisk kille, helt enkelt, som verkar ha ett utvecklat ledartänk och “people skills”.

På vägen hem ringde jag till Linda Algotsson. Det här handlar ju om henne, så det vore fel att bara prata om henne och inte med henne.

Att hon inte kommit på landslagsträningar handlade om att träningen inte riktigt passade henne och hennes hästar, förklarade hon.

Angående Fredrik hade hon hoppats på mer kontakt i början. Hon säger att han inte tog kontakt alls utan att hon själv sökte honom flera gånger men att han alltid stod mitt i en träning eller något vid de tillfällena.

– Fredrik har knappt kontaktat mig alls. Det var inte så roligt att behöva läsa i tidningen att jag stod utanför.

– Jag står och faller inte med att vara utanför landslaget, även om det är tråkigt. Jag kommer följa mitt upplägg och min planering med tävlingar som det var tänkt. Min närmsta kontakt i landslagsledningen är nu Victoria Carlerbäck som jag har stort förtroende för, och jag ser fram emot vårt samarbete.

– Min målsättning för 2017 är fyrstjärnig fälttävlan.

———————————————————————————————————————————

Några eftertankar. Det är det centrala kansliet och sportchefen/verksamhetschefen som väljer ut förbundskaptener.

Denna gång har de tagit in någon utifrån som inte vet vad som sitter i väggarna och som kanske kan ta helt nya grepp på saker. Det är säkert ett jättebra tänk på många sätt.

Samtidigt har förbundet helt säkert på något sätt påverkat denne nye person. Kan det här med Linda ha något med förbundet att göra? Det får vi nog aldrig veta.

I den nya tiden där alla kommunicerar med alla hela tiden måste även idrottsorganisationer övergå till öppenhet och transparens. “Locket-på”-metoden funkar inte längre. Jag ser en tendens hos förbundet att vilja gå i denna riktning, och det är isåfall väldigt välkommet.

Att de bjöd in mig att träffa Bergendorff var ett tecken på det (och nej, jag är inte lurad och indoktrinerad nu, jag har ganska mycket integritet och kan tänka själv).

Jag fick liksom många andra jag pratade med i Malmö en god magkänsla av Fredrik Bergendorff, och jag hoppas att han ska få lugn och ro att jobba efter sin egen kompass. Jag hoppas att det ska lösa sig på bästa sätt med Linda och alla andra.

Min önskan inför 2017, och inför all framtid, är färre konflikter i ridsporten. Det önskar jag mer än något annat.

Kommentarer