Medryttare? Absolut! Men det måste funka.
För ett tag sedan fick jag fick frågor om medryttare.
Ska man ha medryttare?
Jomen det tycker jag absolut, om man kan hitta en som är bra!
Avlastning är skälet för de flesta, men det är även bra för hästen att inte samma person alltid sitter på den.
En studie (som jag tyvärr inte hittar länken till) visade att hästar som rids av ett par, tre olika personer har färre ridrealterade skador än de som rids av en enda.
Läs det igen:
hästar som rids av ett par, tre olika personer har färre ridrealterade skador än de som rids av en enda!
Kom ihåg att det är din häst,
det är du som står med ansvaret och kostnaderna.
Det är viktigt att medryttaren passar din häst, och att dina och medryttarens önskemål stämmer överens.
Det är tre behov som ska mötas:
1. Hästens behov.
2. Dina behov.
3. Medryttarens önskemål.
Sätter du dessa tre i fel ordning blir det fel.
Det du ska fråga dig först är alltså: vad behöver min häst?
Behöver den komma ut mer i skogen? Behöver den få hoppa ibland? Behöver den en bättre dressyrryttare än jag själv?
Det optimala är om din medryttare kan kompensera för det du själv inte kan eller vill. Det allra bästa är om du kan hitta någon som rider bättre än du själv, fast där kommer prestigen in för många.
SLÄPP DEN! Släpp prestigen!
Det är KORKAT att ha prestige!
Det är rena kapet om du hittar någon som rider bättre än du själv!
Om medryttaren är duktig på att rida är det enbart en bra sak. Är hen mindre duktig är det mindre bra, eller direkt dåligt, för din häst.
Alltså: välj en så duktig medryttare som möjligt.
Medryttaren ska också passa din häst i storlek.
Sedan är frågan: hur mycket hjälp vill jag ha?
Ju mer hjälp du tar, desto mer får du ge bort av din häst. Ju mer någon annan rider, desto mer påverkad av någon annans ridning blir den.
Jag har haft en och samma medryttare i 16 år, Lina som har ridit våra hästar sedan hon var femton. Det är en underbar trygghet att ha någon som känner oss och våra hästar så väl!
Hur har jag kunnat behålla min medryttare i 16 år? Det borde jag kanske fråga henne, men jag tror att det är för att vi har hästar som passar henne, att hon passar dem och att hennes ambitionsnivå varit lagom för oss.
I perioder har hon velat träna och rida någon liten tävling, då har hon fått det, i perioder har hon mest velat rida ut.
Någon gång har hon haft för mycket, då får hon ta en månads paus, det går bra.
Hur som helst.
Du vill hitta en medryttare som KAN RIDA
och som PASSAR DIN HÄST
och som KOMMER PÅ SINA DAGAR!
Varningstriangel på:
* Mammor. Förlåt, alla mammor! Men tyvärr, mammor måste ofta ställa in på grund av sjuka barn, stängd förskola, bortest sambo, släkt på besök, barnkalas, fotbollsturnering, Gud vet allt.
* Ombytliga typer. De som ständigt byter jobb och partner och flyttar omkring kommer också att vara ombytliga med sin ridning.
* De som inte vill betala. De är ofta struligare.
* Bekväma typer.
En strulig medryttare blir mer problem än hjälp. Medryttardagen är ofta den enda dagen en hästägare kan göra något annat. Det är inte så kul när man sitter där på ett födelsedagskalas och ett sms plingar in: “jag kan inte komma idag”.
De bästa medryttarna har själva haft häst. De inser ansvaret, vet vad det kostar och förstår att de är en viktig pusselbit i en helhet.
För oss, som bara har energiska hästar som står högt i blod är det också viktigt att den som rider hos oss är modig.
Vi kan inte ha medryttare som inte vågar rida för att det blåser lite, då får inte hästen det den behöver och det blir mycket avbokningar.
En del sätter en åldersgräns vid 18 år. Men varför?? Tonåringar rider ofta bra och är modiga.
Nu återstår frågan om man ska ta betalt, och hur mycket. Jag tar som sagt lite grann betalt, en symbolisk summa bara, av det enkla skälet att 1. hästar kostar, och 2. det folk betalar för bokar de in.
Gratisryttare har lättare för att ställa in. Det är min erfarenhet. Och du vill inte känna dig utnyttjad eller bli satt i skiten gång på gång.
Kom ihåg: medryttare ska vara avlastning, inte en belastning!
Okej, för nyinridna treåringar behöver man kanske inte ta betalt.
Men så fort hästen kan något eller har eftertraktade egenskaper som att vara trygg eller välriden och om medryttaren får ta lektioner eller till och med tävla, då ska det vara en slant.
Annars sponsrar du någon annans hobby. Och din häst kostar så det räcker ändå, eller hur?
Slutligen. Jag tror att hästägare ofta överskattar sin ögonsten och tycker att den är världens mest fantastiska häst, även om den knappt kan fatta galopp.
På samma sätt har många medryttare en felaktig bild av sina ridkunskaper och en överdriven bild av vad de kan tillföra.
Så du som hästägare, försök vara ärlig, både i “värderingen” av din häst och den som är tänkt att rida den! Och med vad du själv vill.
Kom ihåg ordningen:
1. Hästens behov.
2. Dina behov.
3. Medryttarens önskemål.
stöldmärk din sadel här:
