Må tusen hundar dregla ner Fredrik Strages byxor 2022.
Året börjar med en rejäl provokation.
Det är den medelålders musikskribenten Fredrik Strage som rafflar till det med en fjortispubertal kulturkrönika i Dagens Nyheter.
Kultur och kultur. Den handlar om hundar och fyrverkerier.
Låt inte hundgnället stoppa nyårsnattens fyrverkerier är rubriken på en text om att hundägare är lättkränkta och ”gnäller” om fyrverkerierna på nyårsafton.
Strage är rädd att fyrverkerierna ska förbjudas.
Strage ser något stort i fyrverkerierna. Han drömmer sig tillbaka till Vattenfestivalen på 1990-talet.
”De (fyrverkerierna) hyllar människans hopplösa strävan efter att skapa något grandiost, en champangesupernova i himlen, bara för att se den upplösas och försvinna på en sekund”.
Jag kan se den unge Strage stå där, inflyttad från en småstad som han var, och titta upp mot himlen och bara gapa begeistrat med sina stora käft. På champangesupernovan.
Sedan tvättade han bort sin dialekt och blev en del av den superskitnödiga stockholmsmediaeliten.
Strage menar att hundar gott kan plågas en enda kväll om året för hundar ”beter sig som as mot mig minst hundra gånger om året utan att jag kräver att de ska förbjudas”.
Med ”beter sig som as” syftar Strage på att de juckar på hans ben, dreglar på hans byxor och kör upp nosen i hans skrev.
Minst hundra gånger om året.
Strage nämner också att Expressen skrev om en häst som föll död ner under fyrverkerierna på nyårsafton.
Vi vet alla vid det här laget vilken häst det gällde, den hette Acce.
Strage skriver att hästägaren ”medger” att han inte vet varför hästen tvärdog just precis när grannskapet smattrade på med raketer.
Han skriver att hästägaren inte kan vara säker på att det var fyrverkerierna, och att han inte heller tänker låta en veterinär ta reda på det.
Alltså, det är så mycket Fredrik Strage inte vet.
Som att hästar dör och skadas varje nyårsafton.
Som vad det kostar att ta ut veterinär.
Jag skulle inte heller ha tagit ut veterinär. Är hästen död så är den. Varför lägga en halv månadslön på att ta ut veterinär till en häst vars liv man ändå inte får tillbaka?
Sedan kommer Strage med en provokation om hästkött.
Suck.
Jag förflyttas tillbaka till sjunde klass när killarna som satt längst bak och kastade suddgummin retades och sa att min häst snart skulle ätas upp på Mac Donalds.
Hamburgerköttskämt luktar pungsvett och är i nivå med 1980-talets blondinvitsar.
Jag blir beklämd av flera skäl. Över bristen på empati, över den inskränkta innerstadsinställningen.
Jag blir rädd att folk kanske stämplar honom som ”typisk stockholmare”.
Bitch, jag ÄR stockholmare och får skämmas på grund av sådana som du.
En ogenerad bärare av egoismen som genomsyrar vårt samhälle idag; allt som jag gillar ska jag få njuta av, oavsett hur det drabbar andra.
Så här långt fram måste jag erkänna att jag nog alltid stört mig på Strage, alltid gått på toa eller till kylen när han ska expertprata i ”Så mycket bättre”. Att jag alltid tyckt att han är dryg och lite dum i huvudet.
Så skönt att han skrev något som bekräftade det, en gång för alla.
Jag hoppas inte att hundra hundar ska dregla ner hans byxor i år. Jag hoppas minst tusen hundar gör det.
Följ mig gärna på Insta: @ponnymamman.se