Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Hästlivet ger, och hästlivet tar. Suffragette fick inte leva.

Hästlivet ger, och hästlivet tar. Suffragette fick inte leva.

Av Ulrika Gårdsliv, Okategoriserade 04 Jun 2018

Då har det hänt mig också.

Det som förr eller senare tycks hända alla som föder upp hästar.

Vi hade ingen aning om att det ens var på gång. Tidigt lördag morgon åkte jag på tävling som groom och stöd åt vår inackordering My.

Det var så fantastiskt roligt. Det var deras allra första fälttävlan, en så kallad stilterräng. Hon har slitit som en gnu i sex år med en svår häst. Och så var de felfria!!

Vi var så otroligt glada när vi åkte hem! Det var verkligen ett stort steg för My och hennes häst.

Men så när vi kom tillbaka på eftermiddagen såg jag att det var blod på bakbenen på vårt avelssto Malwa. Magen såg mindre ut också, och det var liksom en muskelrand som gick från armbågen bak mot flanken.

Den hade inte varit där förut.

Vulvan var svullen och väldigt röd. Jag tog bilder med telefonen och ringde min kompis som är veterinär. Skickade bilderna.

Jag förstod att hon kanske kastat. Det var en hel månad kvar till beräknat datum, och vi hade inte sett minsta tecken på att något var på gång. Inga vaxproppar eller slappa bäckenband.

– Hon måste ha fölat, sa veterinären när han tittat på bilderna.

– Men det är inget föl här, pep jag.

– Ut och leta i hagen, ni måste hitta den, den kanske lever! sa han.

Så det blev My och jag och vår hund som gick skallgång i den fyra hektar stora hagen.

Det var något ondskefullt över hettan, den obarmhärtiga solen och torkan.

Fem varv gick vi minst, utifrån och inåt, innan My fick syn på den. En så gott som fullgången, jättefin fölunge, kvar i sina hinnor. Död.

Som jag bröt ihop. Självförebråelserna kom omedelbart.

Ett brunt sto var det, som jag drömt om.

Så otroligt fin var hon när hon låg där. Mitt i ett hav av prästkragar, även de en månad för tidiga…

Suffragette var hennes tilltänkta namn, ett namn jag valt med tanke på 2017, året då kvinnorna reste sig mot sexuella trakasserier och skrek: nu är det nog!

På kvinnodagen skrev jag om Suffragetterna, som stred för kvinnors rösträtt. Här dör Emily Davidson på en kapplöpningsbana efter att hon klivit ut framför kungens häst, allt för att väcka uppmärksamhet kring sin fråga.

Hon dog för vår rösträtt.

Lilla Suffragette. Du lilla vackra dröm. Du fick inte leva.

Resten av dagar var tårar och töcken och hårt arbete.

My som hade mer sinnesnärvaro än jag pratade med veterinären i telefon och tog bitar av moderkakan och hinnor och la i en plastpåse. Det ska skickas till SVA för koll.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan My där. Jag besparar er detaljer om resten av dagen.

Sorgen var så bottenlös och gjorde så ont. Jag grät hela kvällen och hela förmiddagen dan därpå, igår.

Sedan klockan tre gick mitt överjag in som en barsk farmor och sa: skärp dig nu! Gå upp, klä på dig och gå ut till de fina hästar du ändå har!

Så jag gick ut i stallet och började städa där. Duschade sedan häst efter häst och tvättade dem noga.

Malwa ägnade jag extra omsorg, naturligtvis.

Ja herregud. Vi möter så sällan döden, vi nutida människor, att när vi gör det blir det nästan övermäktigt.

Naturen, hon bryr sig inte lika mycket. Naturen slösar med liv.

Tänker på alla fågelungar som förolyckas. Alla sköldpaddsungar som kläcks på land och varav bara en bråkdel lyckas ta sig ända fram till havet.

Det sägs att bara ett av fyra rådjurskid når vuxen ålder.

Suffragette fick inte leva. Veterinären säger att allt tyder på att hon redan var död när hon föddes. Malwa hade lämnat henne där hon låg, och det fanns inga tecken på att hon försökt sprattla eller att stoet slickat på hinnorna.

Malwa borde också ha vaktat fölet och stått kvar vid det om det hade levt en stund.

Och när föl föds så tidigt är det svårt att rädda dem. Tre veckor tidigt anses vara gränsen.

Det känns förstås lite “bättre” när han säger att inget hade kunnat göras. Men självförebråelserna haglar ändå. Jag känner mig ändå som en usel hästägare och en total idiot.

Fina lilla Suffragette. Det var visst inte meningen nu. Men snälla, efter din rymdresa, kom tillbaka till jorden! Vi försöker igen!

Jag är inte den som ger mig.

En dag ska det födas ett stoföl här, och hennes namn ska vara Suffragette.

————————————-

Malwa mår bra. Här vilar hon lite efter allt.

Kommentarer