Händelserna på hästgården – snart kommer min bok.
Nu blir det offentligt!
I dag har Bokförlaget Forum skickat ut pressreleaser om boken jag jobbat på i över två år.
Det är stort för mig och min medförfattare Anna Bohlin att äntligen få berätta om vårt samarbete.
Boken är en ”true crime,” det vill säga den återger något som hänt i verkligheten, och den har fått namnet
”Händelserna på hästgården -familjens berättelse”.
Vill du förbeställa boken klicka HÄR!
Berättelsen har sin början i 1970-talets villaidyll Äppelviken utanför Stockholm och slutar -efter Skå Ridcenters uppgång och fall- på Färingsö 2019.
Den bärande balken är Annas livsberättelse.
Fjorton år gammal möter hon i ett stall den gifte mannen Jerry Jahn, som knyter henne till sig och som hon ett par år senare blir hemlig flickvän till.
I deras relation föds med tiden fyra barn, vilka också fruktansvärt modigt och öppenhjärtligt medverkar i boken med sina berättelser om sin uppväxt på föräldrarnas ridskola.
Det är nu tjugo år sedan jag hörde talas om familjen och mina funderingar väcktes.
Jag var ny i kommunen och skulle åka med en bekant och köpa en sadel till min häst då vi passerade Eneby gård, där boken jag nu skrivit i huvudsak utspelar sig.
– Vad är det här för stort stall? frågade jag.
– Det är Jerry Jahns ställe, svarade min bekant, du vet, han som satt inne för övergrepp på minderåriga.
Jag visste inte, jag hade missat allt det där. Min bekant berättade om Jerry, som i början av 90-talet åkt i fängelse för sexuella övergrepp på minderåriga.
Nu levde han på gården med sin sambo, som träffat honom när han var en gift småbarnsfar och hon var i nedre tonåren, och som han idag hade fyra barn med.
Redan då blev jag nyfiken på Anna. Vem kunde denna kvinna vara, som fastnat hos en sådan man så tidigt, och som stannat hos honom trots det han gjort?
Hur gick en sån sak till?
Hur hade hon hamnat i hans grepp, och vad hade hållit henne kvar?
Under noll-noll-talet skulle jag då och då råka på Jerry i hästsammanhang, och jag la märke till den charm han var känd för, det kraftfält som omgav honom. Jag kan verkligen förstå att människor sögs in i det där kraftfältet, och att några ”försvann” i det, som i en Bermudatriangel.
En del om händelserna på ridcentret Eneby blev känt genom att först Annas äldsta dotter, och strax därefter jag själv bloggade om det i november 2016.
Mitt blogginlägg kan läsas som en sammanfattning, klicka HÄR
Båda bloggarna fick stor spridning. Ett par månader senare ringde P1 Dokumentär och ställde frågor. De hade läst bloggarna och planerade nu poddserien ”Hästgården” som släpptes 2018.
Poddserien blev väldigt uppmärksammad, och de gjorde ett bra jobb. De hittade gamla offer till Jerry och nystade upp skeenden.
Det fanns dock fler berörda än de som hördes i poddserien.
I min och Annas bok berättar familjen som levde allra närmast Jerry om sitt liv med honom på Eneby gård.
Tappert berättar Anna hur hon som tonåring spanns in i Jerrys nät och hur hon utan att hon förstod det själv blev hans redskap och förlängda arm.
Hon berättar om hur hon skyddade honom när hans sexuella övergrepp mot minderåriga blev kända, om hur hon lydde hans minsta vink även när han satt inne och hur hon stängde in sig själv i ett fängelse av lögner och hemligheter.
Hon berättar om hur hon bröts ner av psykisk och fysisk misshandel, om förtvivlan över att inte alltid kunna skydda barnen – och mycket annat.
Hon berättar också om det gradvisa uppvaknandet ur hjärntvätten, och om den svåra vägen ut.
Inte minst de nu vuxna barnens upplevelser är djupt gripande. Jag är så imponerad av deras mod att så ärligt berätta om vad de gått igenom.
Jag har under skrivandet av den här boken gråtit och skrattat tillsammans med Anna, haft en del huvudvärk och magont och en gång sprungit mot toan för att kräkas.
Jag periodvis mått rätt dåligt av att lyssna till, ta in och skriva ner Annas och barnens dramatiska upplevelser -och av att umgås så mycket med Jerry i mitt huvud.
Jag har gått igenom lådvis med material av olika slag. Så här såg det ut hemma hos mig i perioder.
Jag vill från djupet av mitt hjärta rikta ett enormt tack till Anna och hennes barn för förtroendet att få skriva den här boken.
Utöver familjen Jahn-Bohlin vill jag tacka min förläggare Hanna Jacobsson som trodde på projektet från första stund, och Oskar Törnström, som tålmodigt introducerade mig, den gamla less-is-more-journalisten, i det långa formatets berättande.
Jag visste inte att jag var kapabel till den uthållighet som detta projekt krävde.
Tack till Lucy, du vars namn betyder ”ljus”. Du kastade ljus över det mörka, och det kostade dig.
Tack Inger ”Inkan” Carnestedt, ”Viktoria”, ”Camilla” med flera för att ni hjälpt till att gräva fram uppgifter och delat med er av minnen som har flera decennier på nacken.
Jag vet inte hur boken kommer tas emot, men en sak är jag säker på: den kommer att beröra, och jag hoppas att många vill läsa den.
Den kommer även ut som ljudbok senare. Men jag vill påpeka att det är inte en lättsam historia som man obekymrat rinner igenom.
Man kan vilja gå tillbaka och slå i den för att förstå skeenden och sammanhang. Där slår inget ett fysisk, tryckt bok.
Så jag hoppas att många vill läsa BOKEN.
Följ mig gärna på Insta: @ponnymamman.se