SvRf sätter munkavle på sin domarkår.

En av de nya reglerna i TR 2019 är att officiella funktionärer inte offentligt får yttra sig på ett sätt “som kan skada Svenska Ridsportförbundet eller ridsporten i allmänhet”.

Detta står i moment 182 punkt 5.

Förbundet sätter alltså munkavle på domarkåren. De får inte prata med media, och de får inte skriva egna tankar i sina egna sociala medier, om det “kan skada”.

Ordagrant lyder skrivelsen så här:

“5. Uttalanden. En officiell funktionär avstår från att göra officiella uttalanden till media eller på sociala medier, som kan skada Svenska Ridsportförbundet eller ridsporten i allmänhet.”

Som tidigare journalist studsar jag.

Yttrandefriheten är inskriven i vår grundlag, den sitter i ryggmärgen på oss. Den är en av våra mest fundamentala mänskliga rättigheter.

Dock kan föreningar få rätt att agera mot medlemmar om de anses vara “mot föreningen”. Ridsportförbundet är ett så kallat privaträttsligt subjekt, och sådana kan ibland få ha dylika bestämmelser.

I ett fritt, demokratiskt land blir detta ett moment 22.

Vem avgör vad som ”skadar”?

Vad kan tolkas in i “ridsporten i allmänhet”?

Vad får det pratas om egentligen? När hästar far illa till exempel? Det står inte hur saker ska tas upp, bara att de officiella funktionärerna inte får göra det öppet.

Som det är formulerat finns också stor risk att det används mot element man vill bli av med (läs: obekväma personer).

Ridsportförbundet har ofta fått kritik för bristande öppenhet och transparens och för att stötta tystnadskultur.

Därför är det anmärkningsvärt att man 2019 instiftar en ny tystnadsregel.