Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Bokstäver eller erfarenhet? Vad är viktigast hos tränaren?

Bokstäver eller erfarenhet? Vad är viktigast hos tränaren?

Av Ulrika Okategoriserade 25 Jan 2017

Läste igår i Silverbjälkes blogg lite resonemang om det här med tränares utbildning, eller brist på det.

Hur i helsike kan det komma sig att så många betalar pengar för lektioner för vem som helst utan att ens veta om denne är utbildad eller ej?

Det är lätt att tänka ja, hur kommer det sig? Vilka puckon vi är alltså!

Håller med honom i stort, det är klart att folk som jobbar på till exempel en ridskola ska vara utbildade.

Men tyvärr är de inte alltid det, och det är inte en svartvit fråga det här.

Ta en vanlig hobbyryttare som mig. Jag vill förvisso ha utveckling och tycker inte att det räcker med att bara rida i skogen. Jag vill träna och bli bättre, ska jag rida vill jag att det går framåt, men det är samtidigt inte på liv och död.

På min blygsamma nivå är det viktigt att TRIVAS med undervisningen. Det är min fritid, min jättedyra hobby.

För mig är det fullt möjligt att hitta en utmärkt tränare som ger mig vad jag vill ha, utan att hen nödvändigtvis måste ha en formell utbildning.

Som en bekant, Åsa, uttryckte saken i Silverbjälkes tråd: Jag tror att de flesta av oss återkommer till den restaurang som serverar den godaste maten i den trevligaste miljön, med det bästa bemötandet till det bästa priset, oavsett om kocken är utbildad eller ej….

MEN. Ta någon som min dotter, som har helt andra ambitioner.
Som siktar högt och vars yttersta mål är OS-medaljer.

Det är klart att vi måste tänka annorlunda med tränare för henne!

Hennes tränare kan inte vara nöjd med att Saga är glad när hon går av hästen och kommer några pyttesteg framåt då och då.

Och vi kan inte heller vara nöjda med det.

Nej, för henne är det plan och utveckling som är viktigt, för henne är ridningen blod, svett och tårar. Hon måste välja de som tar henne framåt, även om det innebär att hon gråter någon gång efter en träning.

Och inte bara det; vi måste välja dem som visar att de bryr sig,
som vill att det ska gå bra för henne, som frågar hur det går och hjälper oss att lägga upp en plan, som är beredda att coacha lite också.

För dessa tränare åker vi längre och betalar lite mer. Och de är oftast utbildade.

Alla A-tränare Saga har fått ynnesten att träna för har varit outstanding. Men frågan är om det sitter i utbildningen i sig, eller i att det enbart är de allra mest hängivna, de mest strävsamma och nördiga som lyckas bli något så ovanligt som A-tränare.

Viktigast av allt är kanske erfarenhet, för med erfarenhet kommer även kunskaperna om hästen och vad den behöver.

En ung C-tränare kan aldrig ha samma blick för hästen och ekipaget som en gammal, men kanske outbildad tränare, som stått och undervisat ett helt liv.

Vad betyder det att vara bra? Det finns många faktorer som spelar in: kunskap och erfarenhet och en förmåga att förmedla detta, engagemang och personkemi, en ärlig vilja att hjälpa och lyfta, social kompetens.

Vem “får” lära ut det som de är bra på? Vem som helst såklart, så länge någon är villig att ta hjälpen. Min man ger sånglektioner. Han lever på att sjunga och har själv tagit oräkneliga sånglektioner. I hans bransch frågar man inte efter utbildningsdiplom på sånglärare, utan man sjunger för den som har bäst rykte och som bäst hjälper en framåt.

Jag är absolut för att tränare utbildar sig,
men “utbildad” betyder inte automatiskt bättre, och en outbildad måste inte vara sämre -för de allra flesta. Man måste kunna tänka efter själv vad som är viktigt för en, och sätta ribban lite olika.

På ridskola ska de som undervisar absolut ha utbildning.
Varför? För att en ridskoleryttare i regel inte själv kan avgöra kunskapsnivån på den som undervisar, och för att det måste bli rätt från början.

Men med ridskolepersonal är det är lite som med hovslagare: man frågar inte efter utbildningen. Man utgår från att de har det (fast nu har jag gått på så många nitar med hovslagare att nu frågar jag).

VÅGA FRÅGA helt enkelt.


Vad blev det här nu då?
Jag tänker: ridskola: utbildad personal. Lagom ambitiös privatryttare: erfaren, men inte nödvändigtvis utbildad tränare. Satsande tävlingsryttare: erfaren och utbildad tränare, alla dar i veckan.

Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: Ponnymammans Saga: Sagaasss

Kommentarer