Änglamakerskan och försäkringarna.

Hon är en ytlig bekant. Tyst för mig själv har jag börjat kalla henne Änglamakerskan. Hästänglamakerskan.

Häst efter häst efter häst “måste” hon ta bort. Hon är smart och smord i munlädret och lyckas få alla utdömda.

– Men måste hon verkligen avlivas? Kan du inte skänka bort henne som promenadhäst eller sällskapshäst eller sälja henne billigt som avelssto? frågade hennes bästa vän.

Men nej det kan hon inte. Av alla möjliga anledningar. Det finns absolut ingen annan utväg.

Hästen blir utdömd, hon gråter -och cashar in.

Det där får det att vända sig i magen på mig. Försäkringspengarna. För jag är helt säker på att massor av hästar som avlivas skulle kunna fungera för någon annan ryttare, bara med en annan inriktning. Om hästägarna försökte hitta lösningar.

Men det är klart, det kanske skulle innebära att de får sälja hästen väldigt billigt. Eller rentav ge bort den. Och då får de ju inte ut några försäkringspengar.

Det är kanske jag som är konstig, men jag har inte det synsättet på mina hästar att när de dör ska jag få ut pengar. Jag tycker inte ens om försäkringar, när man väl står där med en skada så kan man ge sig den på att just den skadan inte täcks på grund av någon reservation.

Just livförsäkringar har vi aldrig haft. Det bara driver upp premierna och vi skulle aldrig ha råd att ha det på alla våra.

Min ena häst fick cancer. Jag födde upp honom själv och hade honom tills han dog. Under hans liv hade jag inte ens veterinärförsäkring, jag tog smällarna när de kom istället. Räknade sedan ut att all hans veterinärbehandling under hela hans liv inklusive helvetet på slutet ändå inte uppgick till vad det hade det hade kostat att ha honom fullförsäkrad under hans livstid.

Jag vet många stora stjärnor och kända namn och avelsfolk som inte har sina hästar försäkrade. De vill inte gärna säga det öppet av rädsla för att verka oansvariga eller oseriösa, men de avstår försäkringar. De har inte råd, bland annat för att folk som Änglamakerskan är i farten. Och driver upp priserna.

Idag har vi en väldigt basic försäkring med veterinärvård bara. Det känns ändå tryggt ifall det skulle bli buköppning eller något.

Jag tycker att livförsäkringar på hästar är motbjudande. Försäkringspremierna stiger och det skickar fullt livsdugliga hästar i döden.

Förr eller senare kommer jag träffa på Änglamakerskan i något ridhus. Det bästa jag kan göra är nog bara att gå åt andra hållet. För jag kan bara inte titta på hennes nya fina häst och tänka, hur många år ska hon ge dig då innan hon ridit sönder dig och får även dig utdömd?

/Ulrika