Hästfolk är galna. 17 moderna hästfolksdiagnoser.

Psykiska diagnoser har kommit och gått genom historien. För hundra år sedan var hysteri och ”neuroser” på modet.

Idag har vi andra diagnoser, och hästfolk har sina alldeles egna!

1. Dyrskryts-tourettes, DST
Benägenheten att skrytsamt basunera ut hur mycket pengar man gör av med på sin häst, till exempel att man har länets dyraste hovslagare eller nyss la ut en sjuk summa på en sadel. Symptomatiskt är att samma person som älskar att bli skinnad av hovslagaren blir galen när stallhyran höjs med 50 kronor.
Botemedel: Dyrskryts-tourettes är ofarligt, men irriterande. En försynt upplysning om beteendet räcker ofta.

2. Täckestjockleksångest, TTÅ.
En epidemi som brutit ut sedan någon täckestillverkare lurat i folk att vissa väder kräver ett visst antal gram fyllning i täckena. Det finns en hel skala, som över en natt blev en odiskutabel sanning för den drabbade.
Den sjuka kan inte sluta tänka på om hon gjorde rätt som tog 100-gramstäcket. Mitt natten kan hon hoppa i bilen för att byta till 200 grams-täcket. Tillståndet är sömnstörande och kan försämra förmågan att fungera rent allmänt.
Botemedel: inga kända botemedel finns. Forskning saknas. Att tala med personen är vanligen verkningslöst.

3. Åkomman är nära besläktad med Multi-täckarsyndromet, MTS Den drabbade tror att hästen måste ha flera täcken på sig vid ett och samma tillfälle. Nu kan gram-skalan bli ännu jobbigare, då den måste vägas in och räknas på i relation till temperatur, vindstyrka, material och tjocklek på andra täcken och så vidare. Ofta lider en och samma person av både TTÅ och MTS samtidigt. Tillståndet kan bli mycket påfrestande.
Botemedel: inga kända botemedel finns. Forskning saknas. Samtal leder ofta inte vidare.

4. Foderstatsfixering.
En mental låsning som innebär att man inte kan sluta räkna foderstater. Gång på gång kommer den drabbade fram till hur många gram smältbart råprotein hästen ska ha, men kan inte sluta. Tanken på att hästen kanske fick 250 gram för lite hö till natten kan leda till sömnlöshet och ångest. Det finns de som räknar foderstater hela nätterna och således inte orkar jobba på dagarna. Samma person utfodrar utan vidare sig själv och barnen med pizza, läsk och McDonalds -inga foderstater där.
Botemedel: KBT, samtalsterapi, medicinering.

5. Tillskottsmani.
Den drabbade är övertygad om att fodertillskott kan lösa allt. Ridproblem, beteendeproblem, hovproblem, hanteringsproblem; allt har sin lösning i en svindyr burk med något pulverjox i.
Botemedel: KBT, samtalsterapi, tid.

6. Min-häst-besatthet, MHB
Den drabbade är helt oförmögen att sluta tänka på och tala om sin häst. När hon vaknar tror hon att den dött i kolik under natten, under dagen terroriserar hon stallägaren med sms. En ansenlig mängd arbetstid går åt till denna oro och eftersom hon ofta tar ledigt för hästens skull äventyrar det hennes position på jobbet.
Botemedel: graviditet, svår sjukdom eller att huset brinner ner kan ibland bryta den osunda fixeringen. Ingen medicinering har visat sig fungera.

7. Barbiehästsyndrom, BS
Ett maniskt, missbruksliknande tillstånd. Den drabbade lägger en oproportionerligt stor del av inkomsten på outfits åt sin fyrbenta barbiedocka, som hon roar sig med att att klä på och av. En hel friggebod full med schabrak, träns, täcken och lindor är inte ovanligt. Vanliga följder är skilsmässa och skuldsättning.
Botemedel: flera hästar och egen gård. Barbie-syndromet är avgjort vanligast bland de som bara har en häst och bland de som står inackorderade.

8. Hästnet-missbruk, HNM
En missbruksform som innebär att man inte kan sluta läsa hästannonser. Den drabbade svarar på annonser trots att hon inte alls tänkt köpa hästen. Hon skickar annonsen till andra, vid allvarlig sjukdomsbild köper hon nya hästar hela tiden och ljuger om det för familjen.
Botemedel: det finns idag inget botemedel mot Hästnet-missbruk. SvRf borde öppna en hjälplinje.

9. Hästgruppsmissbruk, HGM
Vid denna åkomma ägnas en sjukligt mängd tid åt hästgrupper på Facebook. Otroligt många timmar läggs på att tjafsa om skitsaker med totala främlingar, bli osams med dessa och blocka dem. Många utvecklar en, eller rent av flera personligheter på nätet, missbruket kan därför påminna om schizofreni.
Botemedel: att gå ur grupperna är ett första steg. Att radera sociala medie-appar är en sista utväg.

10. Admin-vansinne, AV.
Adminvansinne innebär att man skaffar sig rollen som administratör i en facebookgrupp för hästfolk. Rollen medför en känsla av makt och kontroll och en illusion om att man är viktig. Göder storhetsvansinne.
Botemedel: inga i dagsläget.

11. Klinikmani
Övertygelsen om att hästen alltid är sjuk, även när andra inte kan se något problem. Från klinikens väntrum skriver hon i sociala medier att hästen är sjuk nu igen, och att hon är ruinerad -igen. Klinikmaniker har alltid sjuka hästar. När de avlivat en har de snart en ny, som också den blir ”sjuk” hela tiden.
Botemedel: klinikfararen lever på medömkan och sympati. Om omgivningen ignorerade beteendet skulle det antagligen försvinna.

12. Barfotadårskap.
Vanföreställningen att alla hästar har lika starka hovar och är opåverkade av århundraden av avel och absolut ska gå utan skor, oavsett vad de är av för ras eller används till. Åkomman är allvarlig och kan orsaka allt från stallkrig, mord och djurplågeri.
Botemedel: då detta närmast kan liknas vid religiös fanatism saknas botemedel.

13. Anti-veterinärt-syndrom, AVS.
En kvasi-religiös föreställning om att allt ska vara ”naturligt”. Mediciner, vaccination och avmaskning är av ondo och ska ersättas av ”naturliga” preparat och behandlingar. Silvervatten, bark från träd i Afrika, örter och konstiga kurer experimenterar den drabbade med. Självutnämnda djurdoktorer som säljer egna hokuspokusblandningar blir sektledarlika husgudar och profiterar på de drabbade. Veterinärer ses som onda människor.
Botemedel: fanatiskt syndrom, inget botemedel finns idag.

14. Lösdriftsfantatism.
Uppfattningen att precis alla hästar SKA gå på lösdrift utan täcke och där stå och moffa rundbal dygnet runt, utan hänsyn till individ, päls, arbetsuppgift eller individuellt näringsbehov. Stall och portionering av foder anses vara av ondo.
Botemedel: fanatiskt syndrom, inget botemedel finns i dagsläget.

15. Skaderiskfobi, SRF
Även kallat galopperande överbeskyddarsyndrom. Vanföreställningen att hästar inte kan ta ett steg på egen hand utan att skada sig och måste tillbringa sina dagar inpackade i skydd, ensamma i minimala hagar, eller inne i box. I sjukdomsbilden ingår att de ignorerar all tillgänglig forskning om hästars hälsa och hållbarhet. Då fakta presenteras slås förnekelsemekansimen Semmelweis-reflexen på.
Botemedel: KBT och samtalsterapi. Gränssättning, till exempel av stallchefen.

16. Hullblindhet. Oförmåga att se att ens häst, hund eller katt är fet. Eller omvänt, inte ser att djuret är underviktigt. Den första varianten, att djuret är överviktigt, är absolut vanligast. Ett mycket vanligt och underskattat problem bland hästfolk.
Botemedel: brutal ärlighet. Ransonering av foder, gränssättning av stallchef.

17. Stänga-stallet-talibanism, SST. Irrationell rädsla att ens häst ska frysa om stalldörren är öppen, blindhet för det faktum att hästen nätterna igenom istället får andas in ammoniak och ströpartiklar och allmänt instängd luft. Leder ofta till allvarliga konflikter, slagsmål är inte ovanligt.
Botemedel: utskällning, tvångsöppnande av dörrarna, hot om uppsägning av stallplats, KBT.

Illustration: Ulrika Fåhraeus (Ponnymamman)