Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Man rider ut för hållbarhet. Varför har det fallit i glömska??

Man rider ut för hållbarhet. Varför har det fallit i glömska??

Av Ulrika Gårdsliv 20 sep 2020

Jag kan inte säga exakt vem som lärt mig, det är ett flertal personer, och det är äldre hästfolk, gamla stofiler från nittonhundratalet.

Jag pratar om hur man gör och inte gör med unghästar.

Förr sa man att man inte skulle stressa med unghästarna, och man skulle inte rida dem för mycket på bana, helst inte alls.

Nu tycks det vara det enda folk gör.

Man skulle vara försiktig med att longera och rida på böjda spår, därför att det sliter på deras ben och leder som inte är färdiga ännu.

Nu tycks det vara det enda folk gör.

Man sa att det bästa sättet att bygga upp starka, sunda hästar är att rida dem rakt framåt på varierande underlag. Det vill säga UT.

Det verkar knappt förekomma längre?

Jag läste Carl Hedins krönika i Tidningen Ridsport om att miljöträna unghästar. Bra i stort, men en mening fick mig att fundera: “Rid ut en stund på unghästen efter avslutat ridpass”.

Jag hoppas vid Gud att Carl Hedins unghästar rids ut mer än så! Jag hoppas att folk förstår att en uteritt ÄR ett ridpass!

Idag ser jag videos i sociala medier där unga hästar går med nosen i bringan.

Där treåringar far runt på ganska små voltspår i hög fart. Hopkrullade. Med ryttare på ryggen eller på töm.

Ägaren är SÅ stolt och skriver titta vad fint han går hos superryttare XX ”efter bara denna korta tid!!!”

Och så klickar alla gilla och skickar applåder och hjärtan. Även folk som jag vet har bättre kunskaper klickar gilla.

För det är ju alltid viktigt att vara populär hos rätt personer.

”Fantastiskt”!

Och jag ser försäljningsvideos där tre- fyraåringar går hoptryckta med hög nacke i en form som inte är lämpad för så unga hästar.

Men vem är jag att säga något?

Jag känner mig som Farmor Anka när vi tar vår treåring och rider ut för att bygga kondition, styrka och balans hos unghästen.

Vår treåring har knappt varit på en ridbana. Men det börjar förstås bli dags, till vintern ska vi ta honom till ett ridhus och påbörja lite grundutbildning.

Följaktligen har han inte varit på något treårstest heller. I våras gick det inte på grund av corona, och han såg ut som en älg ändå i våras, så det hade inte varit läge.

I år hölls treårstestet i augusti, det vill säga deltagarna blev tvungna att träna treåringarna under sommaren istället för att låta dem vara ifred på ett rejält, långt bete.

Vilket man traditionellt alltid gjort med treåringar, som fortfarande växer mycket.

Jag undrar vad treårstest ens är till för. Hästarna är jätteunga. De växer, kan se konstiga ut, är inte mentalt mogna.

Treårstesten gynnar tidigt utvecklade individer, men det är inte säkert att en tidigt utvecklad häst är den som håller bäst i längden.

Har man otur har hästen en verklig skitperiod när testet hålls, det är vanligt. Sen står hästens siffror där i resten av dess liv. Som om de kommer ha den minsta betydelse när den är tio år.

Som jag förstår det är unghästtesterna mest till för hingstägarna, för branschen. Avelsfolket får ett tidigt kvitto på vad en viss hingst ger för avkommor.

Hästägarna vill så klart också ofta gärna ha snabba resultat, för om det går fort kostar utbildningen av hästen mindre och de får glänsa när de visar upp en snabbt utvecklad häst.

Wow, vilken begåvning!

Men varje gång jag ser en sån där video knyter det sig i magen på mig.

När jag ser de där unga, vackra, spänstiga hästarna fara runt på volter i hög fart, hoprullade som sjöhästar framtill. Eller i en alldeles för hög form för åldern.

Vad är det man håller på med, och varför?

Det har normaliserats. Bilder på hästar som går kraftigt bakom lod förekommer flitigt, inte minst i hästtidningarna.

Jag kommer aldrig stoltsera med videos där min unghäst ser ut som en miljon när den är tre-fyra.

Och jag har inte heller något behov av det.

Om jag nu ska försöka summera vad jag tror kan det vara flera påverkansfaktorer i görningen.

* Den gamla machokulturen kring hästar som sprang ur det militära gick ut på att man måste vara tuff och våga. Den har ersatts av motsatsen: en försiktighetskultur där man ska minimera alla risker, och den gagnar kanske inte hästarna.

* Inget får gå långsamt idag. Långsamt är dyrt, tråkigt och olönsamt.

Men jag föder inte upp en häst för att den ska glänsa som unghäst och vara utdömd vid åtta.

Jag tänker fortsätta vara farmor Anka.

Jag tänker göra som 1900-talsfolket lärde mig. Jag tänker fortsätta ta vår unghäst till skogen tills han känns mer klar för annat arbete.

Följ mig gärna på Instagram: @ponnymamman.se

————————————–

Köp spånpellets enkelt här:

Kommentarer