Heliga kor, hatade hästar. När blir betande hästar en resurs?

Varför är det så fint med kor som betesdjur medan stora delar av samhället bara tycks reta sig på hästar?

Det funderar jag på när jag sitter på traktorn och putsar mina beteshagar inför den annalkande vintern.

Det tar ett par dagar och måste göras när vädret är rätt. Det råkade bli en helg i år. Jag putsar för att hålla parasittrycket nere, och för att hålla sly och taggbuskar borta.

Hagarna utgör cirka tolv hektar och ligger som lungor av grönska mellan två husområden.

På stigarna mellan hagarna går folk dagligen promenader, med hund eller utan. Många rider också här. Vi klipper stigarna för framkomlighet.

Vår mark som vi sköter om har betydelse för livskvaliteten för folk i trakten.

För sju-åtta år sedan skulle stängsel bytas ut på de här hagarna. Under vintern, när stängslena var borta, flyttade en ny familj in i en villa i ett angränsande område.

När vi var i färd med att sätta upp stängslena på våren blev den nyinflyttade kvinnan jätteupprörd. Här skulle inte gå några hästar!!!

Jag förklarade att ängarna var gammal betesmark och skulle fortsätta vara det. Hon hänvisade till att mäklaren inte hade sagt något om hästar och att det enda hon ville ha bakom sitt hus var ett öppet, vackert fält! Som det sett ut i mäklarens annons!

Att hästarna bara är där på sommaren ändrade inte hennes inställning.

Hon ville att vi skulle dra stängslet 30 meter ut från hennes familjs tomtgräns. Och inte bara det, från alla andra tomter också, som ligger på rad längs med stängslet.

Det kunde vi inte gå med på, det skulle gå bort för mycket mark, och för övrigt ville de andra grannarna gärna ha stängslet ända inpå sin tomt.

Det blev en helt idiotiskt ful lösning, med en båge ut från just den kvinnans tomt.

– Jag hoppas du förstår, att om det ska vara så här så kan jag inte sköta marken utanför ditt hus, sa jag.

Idag är marken utanför deras tomt, som hon ville ha öppen och fin, bevuxen med två meter höga taggbuskar och det ser allmänt förjävligt ut.

För att mina hästar inte får beta där, och för att jag inte kan komma åt med traktorn.

Hon förstod helt enkelt inte att mark inte håller sig öppen och fin av sig självt!

Hur som helst. Nästan 25% av alla mjölkkor har försvunnit de senaste 20 åren. Det är tråkigt. I kommentarsfält under artiklar tjuter människor att hela Sverige kommer växa igeeen om korna minskar ytterligare!

Jag älskar också kor. Man blir varm i själen av att se dem.

Men -varför det är så tyst om hästar? Är det bara fint när kor eller får betar? Det finns omkring 270 000 hästar i landet, varav många går i på tok för små hagar.

Medan kor är det finaste som finns har samhället inte samma blida syn på hästar.

Vi blir påkörda på vägarna och man vill hindra oss att rida i naturen, förbudsskyltar sätts olagligt upp mot oss av markägare och vägföreningar, grannar får alltid rätt om de har minsta lilla emot våra djur. Skatteverket särbehandlar hästnäringen negativt enligt en artikel i Tidningen Ridsport nyligen.

Heliga kor, hatade hästar.

Jag vet inte om min granne hade reagerat likadant om jag hade kor.

Men jag bara undrar: hur vänder vi samhällets inställning till hästar?

När börjar hästar ses som den resurs de är?

Hästar håller också marker öppna och fina.