Vi är rökta. Men något måste vi göra åt prisökningarna.
Angående att priserna på veterinärvård fortsätter att stiga kraftigt.
Låt mig påminna om en sak: jag tycker att veterinärer och djursjukvårdare ska ha vettigt betalt.
Tro inget annat!
Men vi vet ju att utomlands tjänar veterinärer mer än svenska veterinärer, trots att de håller mycket lägre priser gentemot djurägarna.
Var finns den felande länken som gör svensk vård så mycket dyrare? Hur exakt ser läckorna ut?
De anställda inom sagda vård tycks må väldigt dåligt. De skriver till mig och berättar att de bytt jobb, att de inte orkar mer, att de är helt knäckta, de beklagar sig i kommentarsfält på nätet.
Vem är de höga priserna bra för? Inte för de anställda tydligen.
När jag debatterade saken 2016 skrev jag “välj de små, ouppköpta klinikerna, stötta de veterinärer som inte är en del av den utvecklingen”.
Men nu har alltså många små kliniker OCKSÅ höjt priserna. Läs Folksams rapport om de stigande priserna HÄR.
Och inte så lite heller, med hela 66% i genomsnitt.
Vad är skälet? Gick de back innan de höjde med 66%?
Nej, de vill ha sin bit av kakan förstås. Kan Evidensia och Anicura chockhöja så kan väl de! Men de små klinikerna kan i regel inte skylla på att de köper in superavancerad utrustning.
I flera år har vi konstaterat vartåt det barkar, och det har mest gnällts om saken. Jag känner folk som klagat men ändå åker in till Svindyra Stället när det gäller.
Men det är dags att sluta gnälla och verkligen göra något.
Vad kan DU göra för att få lägre veterinärkostnader? Skåningar åker till Danmark med djuren, men alla vi som inte kan det?
Jag har några tankar och idéer:
1. Rannsaka dig själv. Åker du in för minsta lilla? Har du tittat för mycket på veterinär-tv och tror att du måste åka in “bara för en koll” eller för att du inte själv vågar dra ut en tagg ur en tass?
Åker du in med hästen för att den har feber eller har fått ett litet sår och du inte har någon tilltro till din egen förmåga att ta hand om det själv?
Vill du förlänga livet på en 17-årig katt med cancer för att du inte orkar inse att den, precis som alla andra levande varelser, kommer att dö?
Är du rent av en vårdknarkare som älskar att åka till veterinären?
2. När något händer som du trots allt ändå bedömer kanske, faktiskt, möjligen kräver att en veterinär tittar på det, måste du verkligen åka in till klinik? Eller kan någon komma ut?
Måste veterinär verkligen titta på det NU fast det är lördag kväll? Måste du verkligen, verkligen ringa ut Distriktsveterinären akut fast du vet att det blir OB och andra extratillägg?
Eller skulle du kunna göra som i Norrland och tillämpa tredagarsregeln: om djuret ännu är dåligt på tredje dagen, då först tar man ut veterinär.
3. Om du nu måste åka in, ÅK INTE TILL DE DYRASTE. Och om du ändå gör det, inse att du då oavsett vad du kommer in för också måste betala för MRI och annan extremt avancerad utrustning som finns där (samt deras överbetalda VD, deras marknadsföringsstab och de dyra revisorerna som trollar bort pengar, etc).
4.Om du kommer till det ställe du brukar åka till och de har höjt priset, våga vara obekväm och fråga varför.
5. Skapa en kontakt med en fristående ambulerande veterinär av den gamla sorten med rimliga priser, och vårda den kontakten ömt.
6. Kontrollera priserna och jämför! Det gör du med allt annat, så varför inte med veterinären? Kräv information om ALLT innan du tar hjälpen, och be om detaljerad redovisning i journalen.
7. Ta reda på ALLT om hur du håller ditt djur friskt. Om du proppar i din häst för mycket mat och rider den ridhus 7 dar i veckan, bli inte så förvånad när den får kotledsinflammation.
8. Välj friska raser. Om du absolut måste ha den mest sjukdomsdrabbade hundrasen av alla, ja då blir det ju dyrt.
9. Sluta titta på veterinär-tv-programmen! Ha lite sunt förnuft och börja lita på din egen förmåga att ta hand om mindre åkommor själv.
10. Fyll i själv… Alla kreativa idéer mottages tacksamt.